Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resa i Perus och Bolivias gränstrakter, företagen med understöd af Vega- och Wahlbergsstipendierna, af Erland Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 ERLAND NORDENSKIÖLD.
Samtliga dessa indianer hafva hundar, Yamiaca hafva höns,
som de fått af cle hvita, men de använda dem liksom de vilda fåglar,
infödingarna här ibland hålla tama, ej till föda utan till sällskap.
Ofvan har jag betonat, att dessa stammar ej äro bofasta, de
ha emellertid en hel mängd hyddor på olika platser i samband med
sina åkrar. Tarnbopata-Guarayo och Yamiaca lefva i
gemensamhets-hyddor, d. v. s. flera familjer bo tillsammans i en hydda, där hvar
och en har sitt område och sin eldstad. Hos Atsahuaca lefver
däremot hvarje familj i en särskild hydda. Dessa äro så enkla som
möjligt, hos Atsahuaca ett skyddstak af några palmblad, hos
Tam-bopata-Guarayo och hos Yamiaca en aflångt rund hydda, bestående
af i marken nedstuckna stammar af ett väldigt strandgräs (Gynerium
saccharoides).
Familjerna äro icke stora. De lefva i monogami, merendels
med i à 3 barn i hvarje. Den största familj jag sett, nämligen en
hos Atsahuaca-indianerna, hade fyra barn. Hvarje familj har sin
eldstad, där veden ligger strålformigt dels för att spara på densamma,
dels för att alla medlemmarna skola bekvämt kunna krypa intill den
värmande brasan. Eld göres på vanligt sätt medelst gnidning af
träpinnar.
Tambopata-Guarayo ha inga andra kokkärl än led af bamburör,
i hvilka de ångrosta födan, Yamiaca och Atsahuaca hafva äfven
lerkrukor af en enkel typ. Hos Atsahuaca är det, liksom K. v. d.
Steinen iakttagit hos Bakaïri, uteslutande kvinnorna som koka födan,
männen rosta den alltid. Såväl männen som kvinnorna bära ved
till hyddorna. Kruktillverkningen är kvinnoarbete.
Männen hos samtliga dessa indianer gå klädda i en skjorta utan
ärmar, tillverkad af bultad bast eller af bomull, som de själfva odlat.
Kvinnorna bära ett fyrkantigt tygstycke af samma material om
höfterna och någon gång äfven ett öfver axlarna.
Såväl män som kvinnor ha näsans skiljevägg genomborrad och
insätta däri en kläpp af pärlemor eller numera också stundom en
slant. Detta genomborrande af näsans skiljevägg står ej i samband
med manbarhetens inträdande utan sker långt förut. Ibland hafva
männen äfven hål i mungiporna, i hvilka de i hvardagslag ha små
träpluggar och vid festliga tillfällen fjädrar. Till deras prydnader
höra pannband af granna papegojfjädrar. Hos Atsahuaca bära
kvinnorna och hos Tambopata-Guarayo männen halsband af aptänder.
Tambopata-Guarayo-indianerna måla armar, ben och ansikte röda,
Atsahuaca använda granna mönster i rödt och blått. Inga af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
