Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resa i Perus och Bolivias gränstrakter, företagen med understöd af Vega- och Wahlbergsstipendierna, af Erland Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESA I PERUS OCH BOLIVIAS GRÄNSTRAKTER. 79
fiskeområde som möjligt. Kanske anse de det också fördelaktigt
att ha många åkrar, om en eller annan skulle plundras af fiender.
Åkrarna äro i allmänhet ej stora, 50 m. på ena och 20 m. på
andra hållet. Men då i samma bambusnår kunna finnas många åkrar,
så få de sammanlagdt en stor areal. Den största åker jag sett var
hos Tambopata-Guarayo, och denna mätte 150 x 75 rn.
På nästan alla åkrar odlas bananer. Plantorna äro satta på
bestämda afstånd från hvarandra, så att de göra intryck af rader.
Mellan dem odlas de andra kulturväxterna, de som fordra mycket
söl dock på mark, som ej tages i anspråk för bananplantor eller
där dessa äro helt små. Särskild omsorg nedlägges på sockerrören,
hvilka äro inhägnade och stöttade.
Utom bananer har jag sett följande växter odlade: gul och hvit
mandioca, sötpotatis, kalebasser, bomull, en smal, mycket
välsmakande varietet af sockerrör och majs. Tambopata-Guarayo odla
dessutom hualusa (Colocasia esculenta) och tobak, Atsahuaca aji
och Yamiaca ananas, som de fått af de hvita.
Af dessa växter äro bananerna för dem de viktigaste, sedan
mandioca och majs. Tambopata-Guarayo röka icke den tobak de
odla, ej heller tror jag, att de snusa eller tugga den.
Åkrarna äro åtminstone hos Tambopata-Guarayo och Atsahuaca
gemensam egendom, dock, såsom det synes, med undantag för de
områden, som bära det af dem så högt skattade sockerröret.
De till lägret hemförda produkterna äro privategendom.
Utom af åkerbruk lefva dessa indianer af jakt och fiske.
Yamiaca och Tambopata-Guarayo äro synnerligen ifriga fiskare,
Atsahuaca de bästa jägarna.
Tambopata-Guarayo begagna träkrokar. Yamiaca och Atsahuaca
förstå att fånga fisk genom att förgifta vattnet med en rot. Fisket
sker emellertid äfven med pil och båge, Yamiaca ha för detta
ändamål harpunpilar. Det skulle vara intressant att här tala något om
alla de piltyper, som användas för jakt och fiske, men då skulle jag
tvingas gå alldeles för mycket in i detaljer.1 Mycket arbete
nedlägges på dessa vapen, och man kan alltid skilja en pil från t. ex.
Atsahuaca från en från Tambopata-Guarayo.
Bytet från jakten och fisket är gemensam egendom, åtminstone
när större fångster göras.
1 Jämför Erland Nordenskiöld. Beiträge etc. Ymer 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
