Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalälfven och dess utskärningar nedom Älfkarlebyfallen, af Sten De Geer. (Härtill tafl. 1)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
04 STEN DE GEER.
I protokollet till 1744 års karta, undertecknadt af landtmätare
Olof Gerdes och And. Hallström, läses bland annat: »Herr
inspektören Garney medgaf väl, att uti själfva notvarpet (gamla notvarpet,
2 å kartan i) hvarken stockar eller stenar nedfallit, som kunna hindra
notdräkten, men visste likväl, hurusom en sandbank är tillkommen
vid östra vallen af älfven förmedelst de nedsänkta och ännu
kvarstående brostenskistor, bakom hvilka den sand och sten, som älfven
med sig förer, nödvändigt måste stanna och årligen tilltaga,
hvarigenom vattnet om vårtiden här blifver grundare och djupet allt mer
och mer vid västra vallen tilltager, som ock kan ses därutaf, att
älfbädden på västra sidan af vattnet bortrifves, hvilket på några
års tid skall vara skett till öfver 50 alnar eller mera, berättas
jämväl och skall vara i mannaminne, att älfven på västra sidan ej varit
bredare, än att man på ett sågbräde kunnat gå ifrån fasta landet
till hällen (= Telefonholmen å kartan 3), som är belägen ej långt
ifrån Långörn (kartan i), då ock största vattnet och starkaste
strömmen skall varit mellan östra landet och ofvannämnda Långörsholme,
hvarest nu efter floden ingen båt kan slippa fram för stenar och
grundt vatten, och således om laxen håller sig uti djupet däraf
slutas, att det gamla notvarpet blifver årligen sämre.»
Längre fram återfinnes följande yttrande af lektorn, måg.
Diurberg: »Eljest och som älfven årligen bortskurit af prästgårdens åker
och äng, ty anhålles att detta kunde gifvas Kongl. Cammar
Collegium vid handen, att prästbonden kunde därför antingen få lindring
i sina utlagor eller njuta ersättning på något annat fält.»
Det följande är en del af Olof Gerdes beskrifning af de på
hans karta utmärkta fiskeplatserna. Jämför läget af siffrorna i-7
å kartan i.
»Notvarpet n:o 2 är detsamma, som inspektören Garney
berättat lida men såväl af holmen Långörn n:o 3, hvilken hindrar
laxens uppstigande mot den sidan, särdeles då mindre vattuflod
är, som ock, att vattugången numera ej är så stark uti den steniga
rännan n:o 4, sedan älfven sig utskurit och utvidgat mot västra
landet, hvarest ock efter gjordt försök största djupet fanns, där
Västanå bys åkrar varit tillförene belägna, hvartill sandbanken n:o
5, som af stenkistorna n:o 6 sig år 1728 af den då ovanliga höga
floden samkad och ditkastad blifvit, mycket bidrager, hvaraf händer,
att vattnet på denna sida årligen befanns blifva grundare och
följaktligen notvarpet mindre fördelaktigt. Strömbänkarna 7, vid västra
landet, hvaruti fjällfisk fångas af samtliga Västanå hemman utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
