Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalälfven och dess utskärningar nedom Älfkarlebyfallen, af Sten De Geer. (Härtill tafl. 1)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DALÄLFVEN OCH DESS UTSKÄRNINGAR NEDOM ÄLFKARLEBYFALLEN. 89
kunna iakttagas nära passpunkterna i de större af de ofvannämnda
flodfårorna liksom söder om Sandörn i den älfbädd, som skiljer
denna vid lägre vattenstånd landfasta holme från det östra landet.
De på sistnämnda ställe å berget hvilande blocken synas vara det
enda, som vattnet kvarlämnat af ett ursprungligt moräntäcke. Berg
gar äfven i dagen i den östra sluttningen midt för Sandörn, och
berghällarnas längdryggar stryka där, liksom omkring Karl XIII:s
bro, mot norr med en dragning åt väster. Detta är orsaken till det
iögonenfallande läge på tvären mot strömmen, som den af berg
bestående Telefonholmen intager. En annan bergrygg med liknande
utseende och riktning höjer sig öfver Sandörns jämna yta. För
öfrigt har älfven norr och väster om Sandörn ej nått ned till den
sandiga lerans botten, och vid foten af den västra terrassbranten
täckas moränblocken af sand ända långt söder om höjdsiffran 21.3.
Efter att ha kastat sig utför klippbranten vid Älfkarleby
vattenfall, som ligger omkring 400 meter söder om Karl XIILs bro,
fram-forsar älfven med våldsam fart öfver klippig botten, tills den norr om
bron vidgar sig och antager ett lugnare utseende. Men ytan blir snart
åter orolig och forsande, sedan floden delat sig i två hufvudådror,
åtskilda af ett långsträckt, stenigt grund. Först nedom pontonhuset,
där den ojämna moränbottnen upphör, blir floden varaktigt lugn, ehuru
starka strömhvirflar ännu kunna iakttagas på dess yta. Under
loppet förbi Sandörn blir farten allt mindre i samma mån som bredden
ökas, hvarför ganska betydande aflagringar kunnat äga rum. Dit
höra främst Sandörn och de under ganska sen historisk tid tillkomna
eller förändrade landfasta sand- och grusbankarna däromkring samt
slutligen ett par små bankar ute i älfven. En stor del af dessa
områden äro om vårarna öfverflutna, såsom framgår af kartans
högvattenslinje. Läget af den starkaste strömmen är utmärkt genom
pilar, hvarjämte strömförhållandena i viss mån åskådliggöras genom
mörkare blå färg för de delar af älfven, som icke voro isbelagda
enligt en den 9 jan. 1906 efter ögonmått uppgjord skiss.
Det här beskrifna flodloppet har, som nämndt, flera gånger
varit föremål för kartläggning i praktiskt syfte. Sålunda ha på
landtmäterikontoret anträffats sex kartor däröfver, af hvilka dock
tre upptaga endast en del af det intressantaste området. De ha
från skalorna 1:2000, 1:4000 och i: 8000 medelst transportörlinjal
öfverförts till 1:5000 och sedermera för reproduktion minskats till
i: TO ooo. För utrymmets skull ha tre och tre tryckts på hvarandra
men med olika beteckning. De äro i allmänhet ej så noggrant uppmätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
