Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notiser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER. I I y
Hvad som under sommaren uträttats för koldriften var väsentligen
att uppföra nödiga byggnader, kaj m. m. Af kol brötos blott omkring
200 ton, hvaraf 90 ton såldes till ett hvalfångarebolag, som, sedan
hvalfångsten utmed Norges kust blifvit förbjuden, upprättat en station i Green
Harbour.
Spetsbergskolen äro gaskol och uppgifvas ge mycket aska, men ringa
rök1). Hoppet är emellertid, att de, då man kommit djupare in i
flöt-serna, skola blifva af bättre kvalitet. Åsikterna, huruvida driften skall
kunna bli ekonomiskt lönande, äro synnerligen stridiga. Optimisterna
förutsätta en lönande export åtminstone till Norge, medan pessimisterna
anse, att hvalfångare och turistbåtar, som besöka Spetsbergen, blifva de
egentliga afnämarna. Vanskligt är att tänka sig en framgångsrik
konkurrens med engelska och skottska kol. Konsul Aagaard anser för sin del,
att arbetet under vintern skall möta stora svårigheter, liksom ock att de
växlande isförhållandena komma att lägga stora hinder i vägen för
eventuell export. Det som hände den engelska kolexpeditionen i år är också
en försmak af alla besvärligheter, som måste uppstå, då en industriell drift
grundas i en obebodd Öken utan skydd af ordnade samhällsförhållanden,
och där man under en stor del af året är afskuren från all förbindelse
med yttervärlden. Framtiden får visa, hvilka som ha rätt, pessimisterna
eller optimisterna. GUNNAR ANDERSSON.
Hafsströmmarna i norra Ishafvet. På förslag af amiral Melville
uppgjordes för några år sedan i Amerika en plan att genom ett slags
särskildt konstruerade tunnbojar söka erhålla en närmare kännedom om de
strömmar, hvilka, såsom »Jeanette»-relikernas och »Frams» drift visa,
leda öfver norra Ishafvet från trakten af Behrings sund till Atlanten.
Med mycken energi lyckades det Mr H. Bryant, ordförande för Geografiska
sällskapet i Filadelfia och en af Pearys kraftigaste hjälpare, att anskaffa
och på lämpligt sätt få utsatta ett antal dylika stora bojar. Han har nu
i nyssnämnda sällskap kunnat meddela, att redan tvenne af dem kommit
till rätta. Den ena utkastades den 2 augusti 1901 från tullkuttern »Bear»
ungefär 150 km. NV om Wrangel-ön och återfanns ett år senare på
sibiriska kusten. Den andra tunnbojen utlades den 13 september 1890, vid
71° 51’ n. b. och 164° 50’ v. 1. från hvalfångaren »Alexander» på ett
drifvande isflak NV om Point Barrow i Alaska. Närmare 6 år senare,
den 7 juni 1905, anträffades den i närheten af Kap Randa Nupe på
Islands nordkust efter att då ha tillryggalagt minst 5 500 km. tvärs öfver
polarbäckenet. G. A.
Genmäle till P. Stolpes anmälan af Anders Hennigs Lärobok
i geologi för realskolan (Ymer 1905, haft. 4).
I de anmärkningar, som fil. stud. vid Uppsala universitet P. Stolpe i
ofvan citerade anmälan af min nyutgifna lärobok i geologi gjort mot
densamma, framhåller han såsom en hufvudanmärkning, att läroboken innehåller
allt för mycket vetande för »ett läroverk med så pass många ämnen som
1Jfr. härom närmare J. G. Andersson i Ymer 1901, sid. 55 - 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
