Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notiser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER. I I Q
suur säkert bestämda delarna af fjällkedjans västra faciès, skulle detta,
med tanke på den utbildning till praktiska medborgare, realskolan satt
som sitt mål, ingalunda vara något fel. Beträffande anmärkningen, att
jag relativt utförligt redogjort för och afbildat Skånes ytlavor samt att
jag anfört Tolånga, Lillö och Djupadal (alla i Skåne) såsom fyndorter
för vulkaniska tuffer med bomber och lapiller, må man erinra sig, att
dessa äro Sveriges enda lokaler för vulkaniska tuffer med bibehållen
primärstruktur. Hade jag underlåtit att omnämna dessa intressanta
bildningar, då, men först då, hade ett klander varit berättigadt.
»Då författaren», säger kritikern, »är docent i det ämne boken
behandlar, är det naturligt, att uppenbara oriktigheter äro sällsynta. En
sådan är dock t. ex. påståendet att kambrisk sandsten brytes vid Lugnas
till kvarnstenar.» Härtill vill jag för tillfället svara med en enkel
hänvisning till litteraturen öfver Sveriges stenindustri, där detta
kvarnstens-lager omnämnes och kartlägges under rubriken sandsten, detta naturligt
vis beroende därpå, att det »till sin natur kommer sandstenen mycket
nära», och att det liksom sandstenen är en omvandlingsprodukt af
gneis-graniten, ehuru dennes omvandling och omlagring varit mindre fullständig
för kvarnstenslagrets än för öfverliggande sandstenslagers vidkommande.
Jag anser icke heller rec. berättigad göra den insinuation, som ligger i
ofvan citerade sats; finnas några »uppenbara oriktigheter» i min lärobok,
så borde han dragit fram dem, hvarom icke, borde han icke påstå, att
sådana äro sällsynta, och att det anförda endast utgör ett exempel på
dessa »uppenbara oriktigheter».
På den kritik af min stil, som rec. gör, skall jag ej ingå i svaromål.
Jag anser emellertid, att en geolog kan använda t. ex. uttrycket: »magman
uppressas på klyftor» ; den som ej känner det uttrycket är ej förtrogen
med geologiskt språkbruk.
Bland figurerna behöfver anmälaren ej »tycka sig igenkänna» sådana
från t. ex. Gilberts uppsatser, då Gilbert uttryckligen citerats af mig ; här
kan jag ytterligare upplysa, att figurerna äro tagna ur dennes Niagara falls
and their history (National Geographical Monographs, N:o 7, Vol. i).
Att anmälaren på min fig. 34 ej kan finna den där angifna
förkastningen, är verkligen ej figurens fel. Jag frågade häromdagen några
pojkar i klass 5, hvar förkastningen å nämnda figur framgår, och fick fullt
riktiga anvisningar. Häraf liksom af hela innehållet i nu bemötta kritik
framgår, att rec. kommer sanningen så att säga in på lifvet i de ord,
hvarmed han afslutar sin anmälan, »de flesta gymnasieabiturienter ha
goda skäl att afundas de realskoleçlever, som tillgodogjort sig denna
lärobok, deras insikter i geologi». Lund den 28 februari 1906.
ANDERS HENNIG.
Nordligaste kända lokalen för fossil hassel i Sverige. För
några år sedan utgaf förf. af dessa rader en ingående studie1 öfver
hasselns forna och nuvarande geografiska utbredning i Sverige, utförd närmast
för att vinna ett medel, att noggrannare bestämma graden af den klimat-
1 Hasseln i Sverige fordom och nu. Sveriges geol. undersökn. Ser. C a, N:o 3
(1902).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
