Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta människoraserna, af Erik Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fossila fynden af människorester hafva på de senare åren
tilldragit sig en berättigad uppmärksamhet. Dels hafva de äldre
fynden gjorts till föremål för grundlig bearbetning, hvarigenom de
framstå i väsentligt annan belysning än förut, dels hafva nya fynd
upptäckts, som bekräfta de föregående.
De skelettfynd, som här komma i fråga, tillhöra den äldre
stenåldern, den s. k. paleolitiska tidsrymden. Den sammanfaller med
den period i jordens utvecklingshistoria, den kvartära eller
isperioden, då norra delen af Europa var betäckt med ismassor och alperna
i norr och söder utsträckte väldiga isarmar. I denna växlade
temperaturförhållandena med framryckande och tillbakagång af glaciärerna.
De talrika skelettfynd, som utmärka den yngre stenåldern, äro för
den föreliggande frågan af ingen betydelse. I anatomiskt hänseende
finna vi nämligen här nästan fullkomlig öfverensstämmelse med de
nu lefvande människoraserna, hvilka trots likheter sinsemellan dock
genom betydande olikheter skilja sig från den närmaste djurgruppen,
de antropoida aporna. Frågan om människans uppträdande redan
i tertiärtiden är visserligen föremål för liflig diskussion men står ännu
obesvarad. Faktum är, att intet säkert mänskligt skelettfynd finnes
från tertiärt lager. Meningsutbytet rör sig på denna punkt om de
flintfynd, som enligt vissa forskares uppfattning härröra från
människohand.
Af det föregående framgår, att läran om den fossila eller
förhistoriska människan är af relativt ungt datum. Visserligen äro
fossila människoben funna redan på 1700-talet, men de blefvo
obeaktade till följd af den ringa utveckling, som geologien då ägde. Den
store fransmannen Cuvier, den jämförande anatomiens och
paleontologiens grundläggare, som lefde och verkade i början af 1800-talet,
förnekade förekomsten af människorester från föregående perioder.
Människan ägde icke någon äldre historia. Hon var skapad i
samband med den nuvarande naturen. Den Cuvierska åsikten
omfattades säkerligen tämligen allmänt under förra delen af 1800-talet. De
sparsamma skelettfynd, som gjordes under denna tid, blefvo också
obeaktade.
Bland dessa pioniärer för läran om den fossila människan bör i
första rummet nämnas Schmerling i Liège, som med stor framgång
ägnade sitt lif åt undersökningen af Belgiens grottor. Han är
sålunda upptäckaren af ett skelettfynd från Engis, beskrifvet 1833,
hvarvid åtskilliga fossila människoben, däribland ett skallfragment,
jämte rester af mammut och rhinoceros tichorhinus, funnos. Värdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
