Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta människoraserna, af Erik Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägnat hela sitt lif åt tolkningen däraf och åt försvaret af sin mening,
uppfattade lämningarna såsom rester af en utdöd människoras, som
stått långt under de nu lefvande, råaste vilda folkslag och i
byggnad närmat sig de människoliknande aporna. Olika meningar
uteblefvo icke. Det uppstod på 1860- och 70-talet en hel litteratur
öfver Neanderthalmänniskan, som säkerligen aldrig under sitt lif anat,
att hon skulle blifva föremål för så stor uppmärksamhet. Den gamle
professor Mayer i Bonn ansåg, att skelettet härrörde från en
hjulbent kosack, som 1813 skulle hafva omkommit i denna trakt.
Pruner-Bey, Vogt m. fl. höllo före, att kraniet tillhört en idiot.
Quatrefages betraktade den först såsom en individuell variation af ett
celtiskt kranium. Rudolf Wagner bestämde den såsom en variation af
ett holländskt kranium. Bernhard Davis uppfattade skallen såsom
en abnormitet, uppkommen genom förtidig förbening af sömmarna.
Huxley, Lyell m. fl. slöto sig till Schaffhausens mening så tillvida,
som de betraktade Neanderthalaren såsom en primitiv människoras,
som bildade öfvergång till de nuvarande lägre människoraserna,
särskildt vissa lågt stående australiska folkstammar. King och Cope
gingo ännu längre och ansågo dem vara en särskild art af släktet
människa: homo neanderthalensis.
Det kan icke förnekas, att dessa olika tolkningar buro en
obestämd och subjektiv prägel. Den ifrige evolutionisten förklarade
kategoriskt Neanderthalmänniskan för en lägre ras stående
antropoiderna närmare. Den mera konservativt anlagde forskaren framhöll
å andra sidan, att skallar med neanderthaloida karaktärer kunde
framletas ur vanliga skelettsamlingar. Schaffhausen, som var en af de
mest utpräglade anhängare af dess låga ställning, erkänner sålunda,
att den lutande pannan kan återfinnas bland nu lefvande
människoraser. Det väcker därför ej någon förvåning, då man finner,
att kritiska forskare med misstro betraktade hela
Neanderthalproblemet och voro mest böjda för att uppfatta det såsom en enstaka
varitet af släktet homo sapiens.
Den största kritikern af alla var dock den berömde tyske
patologiske anatomen och antropologen Rudolf Virchow. Hans
undersökning af skelettdelarna lärde honom, att det gällde en typisk
frisisk skalle, som erhållit sina egendomligheter genom sjukliga
förändringar. Virchow ansåg, att redan tidigt hos Neanderthalaren en
rubbning i skelettsystemet inträdt på grund af den engelska sjukan
eller rhachitis. Häraf förklarades de märkliga böjningarna hos
extremitetbenen. Men icke nog härmed, den stackars individ, som här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
