Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta människoraserna, af Erik Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skelettdelarna visade i detaljer en påfallande likhet med
Neanderthalbenen. Samma låga, vida kalott med framskjutande
ögonbrynsbågar, samma grofva, klumpiga byggnad af extremitetbenen,
samma egendomliga böjningar af de långa extremitetbenen förde
tanken på apkaraktärer. Ja, äfven i minsta detaljer kunde en
identitet konstateras.
Fraipont och Lohest redogjorde i ett utmärkt arbete för fyndets
natur och hänförde skelettresterna från Neanderthal, Kannstadt,
Eguisheim, Brüx och Denise till samma grupp: Canstadt- eller
Neanderthalrasen. De betraktade denna såsom en särskild lägre människoras,
som lefvat under den äldre kvartärtiden. Denna åsikt synes äfven
hafva antagits tämligen allmänt i Frankrike och England. I Tyskland
lyckades icke Spyfyndet rehabilitera Neanderthalaren. Den
Virchowska åsikten blef trots detta betydelsefulla fynd fortfarande den
förhärrskande.
Vid 23:dje tyska antropologkongressens församling i Ulm, augusti
1892, underströks kritiken af Neanderthalfyndet, under det att
Spyfyndet fullkomligt ignorerades. Virchow hade besökt Liège 1886
och tagit del af Spyfyndet under Fraiponts ledning. Han
lyckades icke upptäcka några patologiska förändringar men tog då sin
tillflykt till den individuella variationen. »Man möter på gatan än
i dag sådana människor, som dessa», var den enda slutsats,
hvartill undersökningen af detta märkliga fynd ledde honom. Här hos
oss i Skandinavien voro nog meningarna delade. Vissa forskare slöto
sig till den franska uppfattningen, andra omfattade den Virchowska.
Frågan om Neanderthal-Spyrasen måste alltså vid början af
1890-talet anses vara olöst. Framför allt genom den Virchowska
kritiken hade en viss afmattning och intresselöshet uppstått i
diskussionen om människans härstamning. Då inträffade en händelse, som
blef af största betydelse för hithörande frågors lösning.
Såsom redan framhållits, är frågan om människans framträdande
under tertiärtiden för närvarande föremål för liflig diskussion, men den
kan, trots åtskilliga anhängare, icke besvaras afgjordt jakande. Det
enda verkligen afgörande beviset: fynd af fossila människoben i
tertiära lager är icke lämnadt. De skäl, som hittills framdragits, äro af
etnografisk art och utgöras af flintstycken, som icke skulle kunna
frambringats af andra än människohänder. I denna aflägsna
forntid lefde emellertid en varelse, som visserligen endast i mycket
ofullständigt skick kommit till vår kunskap, men dock tilldragit sig
den bildade världens uppmärksamhet i särdeles hög grad. Dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
