Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flintgrufvor och flintgräfvare i Tullstorpstrakten, af Nils Olof Holst - Hjorthornsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men numera blifvit af inlandsisen uppresta och rubbade, i allmänhet
dock mindre bragta ur det ursprungliga horisontella läget, än man
skulle hafva väntat. Dessutom äro både flinta och krita af isens tryck
sönderkramade. Detta tryck har emellertid verkat mycket olika.
Kritan är i allmänhet, dock icke öfverallt, sönderpressad i
tärningar. Flintan kan vara mycket grundligt söndersplittrad i smärre
brottstycken, men den kan också i vissa fall, företrädesvis i de öfre
lagren, vara helt och hållet eller i det närmaste oskadad. Flintan
är i ovittradt tillstånd mörk, ofta helt svart. Den är mycket tat
och har ett normalt brott, hvarför den måste på ett förträffligt sätt
hafva ägnat sig till förfärdigandet af stenredskap. Denna dess
egenskap har en gång i förhistorisk tid gifvit anledning till en ganska
omfattande, för flintans tillgodogörande afsedd grufdrift, en industri,
som på den tid, dä den bedrefs, säkert hade en långt större och för
den dåvarande befolkningen mera central betydelse än den
nuvarande, för kritans tillgodogörande afsedda industrien.
Det är om dessa flintgrufvor och om det lefnadssätt, hvilket
deras bearbetare hafva fört, som denna uppsats handlar. Men innan
jag gar in på det egentliga föremålet för mitt ämne, anser jag mig
böra förutskicka en kort historik rörande första upptäckten af
lämningar efter ifrågavarande förhistoriska industri, så mycket mera
som jag känner mig förpliktad att offentligen erkänna den
tacksamhetsskuld, i hvilken jag står till vice inspektor H. Winge i
Köpenhamn för det biträde, han med aldrig svikande beredvillighet har
lämnat mig vid utredandet af den nu föreliggande frågan.
Hjorthornsfrågan.
I alla de gamla krittäkterna hafva kritbruksarbetarna sedan lång
tid tillbaka och antagligen ända sedan kritfabrikationens början plägat
finna stycken af hjorthorn. l För att undvika det besvärliga jordrym-
1 Friherre Cl. Kurck har fäst min uppmärksamhet på följande anteckning i Lunds
zoologiska museums journal: »1866, den 21 jan. Bokhållare Sjöberg i Malmö skänkt 4
st. bitar af hjorthorn funne i Sallerup V2 m^ från Malmö på 3 aln. djup i kritan vid
det nya kritbruket af samma namn.» Dessa bitar utgöras af en hornhacka samt ^na
spetsen af en sådan af samma form som fig. 6 e och f (sid. 149). En liknande
anteckning finnes i Malmö museums 1888 tryckta katalog, sid. 5, enligt meddelande under
tryckningen. Kyrkoherde C. O. Hilding Lundh i Fjälkinge har meddelat, att en arbetare
i Limhamn under midten af i88o-talet förevisat för honom och för aflidne professor
B. Lundgren ett hjorthornsfragment, hvilket legat i kalk, ett förekomstsätt, som den senare
förklarat så, att hornet fallit ned genom en spricka i kalken. Det torde dock böra
lämnas oafgjordt, om hornet verkligen legat i Limhamnskalken eller kanske af arbetaren
medförts till Limhamn från Tullstorpstrakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
