Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjorthornsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLINTQRUFVOR OCH FLINTGRÄFVARE I TULLSTORPSTRAKTEN. 14!
ningsarbetet sökte man till en början kritan, där jordbetäckningen
var så tunn som möjligt, ofta endast i m. mäktig eller föga därutöfver.
Hornfynden voro här synnerligen allmänna och gjordes i
kritbru-kens äldsta tid »mycket oftare än på senare tiden». En af
krit-fabrikanterna, v. Wowern, har meddelat mig, att man ensamt i
hans krittäkt torde hafva funnit många tiotal hornstycken. Och uti
två af de andra krittäkterna, nämligen Hjorths och Hörstedts, skall
man, enligt uppgifter af arbetare, hafva träffat ett 4O-tal och »minst 20». *
Detta stora forskningsmaterial har gått nästan fullständigt förloradt,
och vetenskapsmännen själfva äro härtill icke utan all skuld. De
hafva ofta besökt krittäkterna men aldrig intresserat sig för hornfynden.
En numera afliden professor i Lund kom ofta till krittäkterna i
sällskap med sina lärjungar, men, såsom en af dessa har meddelat mig,
hans intresse koncentrerade sig på själfva kritlagren och deras
försteningar. De gåtfulla hornen ville han däremot aldrig »veta af»,
ehuru dessa tidtals utgjorde »det vanligaste, som man då fann».
Första gången, jag själf hörde omtalas hornfynden i krittäkterna,
var hösten 1902, då jag använde två regniga oktoberdagar till
studerande af det sätt, hvarpå skrifkritan förekommer inbäddad i de
båda vanliga moränerna. 2 Tiden tillät mig icke då att ägna någon
vidare uppmärksamhet åt hornfynden, utan inskränkte jag mig till
att inköpa dem, som arbetarna bjödo mig. De inköpta hornstyckenas
form underkastade jag icke någon granskning, därför att arbetarna
själfva erkände, att de vårdslöst behandlat fynden. Till hornens
egendomliga förekomstsätt kunde jag då ej finna någon förklaring,
som tillfredsställde mig, men jag lofvade mig själf redan då, att
nästa gång jag komme att besöka krittäkterna, skulle jag försöka
få »hornfrågan > klar. Såsom en förberedelse till mitt nästa besök
1904 sände jag i mars samma år de 1902 inköpta hornstyckena
till vice inspektor Winge, på det att han närmast från zoologisk
1 Från sydväst till nordost ligga kritbruken efter hvarandra i följande ordning: T)
Murmans, 2) Hörstedts, 3) Jons Larssons änkas, 4) Hjorths, 5) v. Wowerns, 6) Sjöbergs,
7) Mathiesens, 8) Per Olssons och 9) Nils Olssons, det sistnämnda numera nedlagdt.
Västerut från detta ligger 10) Svenska kritbruksaktiebolagets kritbruk, men kritan
ligger här djupt, och flintsökarna hafva, så vidt man hittills vet, icke här lämnat spår
efter sig, hvilket däremot varit fallet vid alla de öfriga krittäkterna. Afståndet mellan
Hörstedts och Per Olssons krittäkter är ungefär l/4 mil. Dessa båda och 3 af de
mellanliggande äro de kritbrott, om hvilka här hufvudsakligen blifver tal. Jämf. N. O.
Holst: Om skrifkritan i Tullstorpstrakten och de båda moräner, i hvilka den är
inbäddad. Sveriges Geol. Unders. Ser. C, N:o 194, sid. 5.
2 För mina iakttagelser i denna riktning har jag redogjort i ofvan anförda uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
