Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flintgrufvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLTNTGRUFVOR OCH FLINTGRÄFVARE I TULLSTORPSTRAKTEN. 143
dock, tack vare inlandsisens våldsamma framfart, ett alltför löst
sammanhang, för att något sådant skulle varit möjligt. Man har
därför i allmänhet inskränkt sig till att sänka schakten rätt ned och
endast vidgat dem något emot bottnen. Blott i mera enstaka fall har
man nedtill gått in med kortare hvalf från sidorna af schaktens botten.
De mera tydliga hvalfven hafva ådragit sig arbetarnas synnerliga
uppmärksamhet och på grund af sin form af dem fått namnet
»bakugnar». Dessa hafva växlande storlek och äro delvis fyllda genom
ras. Någon gång har dock »bakugnen» varit så öppen, att »en person
skulle kunnat ligga utsträckt i den». På den vågräta bottnen af en
sådan »bakugn» har man en gäng träffat lämningar efter en
för-kolad trästång. Aflidne lektor L. A. Nilsson har förklarat, att de
antagligen härröra från björk eller al, möjligen från lind eller lönn
men däremot ej från de andra vanliga löfträden. Friherre Cl. Kurck
anser sig kunna med bestämdhet påstå, att de äro af björk.
Schaktens djup i kritan är, såsom nyss nämndes, olika.
Stundom gå de ned i denna endast i m., stundom 2 - 3 m. Jag har
mätt sådana, hvilkas botten från kritans yta gått ned till ett djup af
2,1 m. (schaktets genomskärning 1,6 m.), 2,3 m. och 2,35 m.
(genomskärning 1,9 m.). Arbetarna hafva uppgifvit äfven större djup,
men deras uppskattning grundar sig icke på verkliga mätningar.
Schaktens omkrets kan vara ganska rund, men den är dock
ofta något oregelbunden. Stundom ser man två närliggande schakt
stå i förbindelse med hvarandra upptill, vid kritans öfre yta.
De ligga stundom ganska tätt intill hvarandra. Så har varit
förhållandet vid Sjöbergs och Per Olssons krittäkter. Vid den senare har
jag räknat 16 sådana på en rektangulär yta, 28 m. lång och 5 m. bred.
Till följd af skrifkritans lösa beskaffenhet bör förtimring af
schakten hafva varit synnerligen önskvärd. Om en sådan vittna
måhända de s. k. »stakahålen», af kritbruksarbetarna af misstag
kallade »borror» eller »borrhål», öppna hål af en arms tjocklek eller
mindre (4-ii cm. i genomskärning enligt några gjorda mätningar),
hvilka gå in i kritan än lodrätt, än med sned riktning, men
stundom också horisontellt. De lära stundom nå upp till kritans
yta men ej gå ned genom hvalfvens (»bakugnarnas») botten, enligt
hvad man uppgifvit. Någon gång skulle de varit ända till 4,3 m.
långa. De sägas alltid vara raka eller nästan raka, utan krökar. I
vissa af dessa hål har man träffat träkol.
Schakten äro fyllda dels med jord, dels med uppkastad lös
krita, s. k. kritmörja. Sistnämnda slaget af fyllning gör det lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
