Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappar och renar i Alaska, af K. B. Wiklund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
renskötarne, och genom upprop i de skandinavisk-amerikanska
tidningarna sökte man nu få fatt i lappar, som kunde befinnas villiga
att begiva sig till Alaska. I Amerika fann man dock inga lappar.
En lämplig norrman, bördig från Finnmarken, sändes då till sitt
hemland för att där anskaffa lapska instruktörer. Han lyckades
också att för en tid av tre år engagera sju fjällappar från
Koutokeino, vilka tillsammans med hustrur och barn, inalles sexton
personer, och försedda med hundar och allehanda utensilier för
renskötseln företogo den långa resan till Teller Reindeer Station, dit de
lyckligt ankommo den 29 juli 1894.
Mottagandet blev från eskimåernas sida ej det allra vänligaste.
Det dröjde emellertid icke länge, förrän de måste låta hånet fara
och erkänna lapparne som sina mästare, som i alla avseenden voro
dem oändligt överlägsna. Allting resulterade i ett gott förhållande
mellan de båda nationaliteterna, och de eskimåiska lärlingarna
visade sig duktiga och läraktiga.
Sedan renhjorden vid Tellerstationen vuxit tillräckligt, detacherades
en hjord på ett hundratal djur till missionsstationen vid Cape Prince of
Wales, där den på bästa vis vårdades av eskimåiska f. d. lärlingar,
som nu visade sig kunna sköta renar även på egen hand. En lika
stor hjord lämnades till låns åt fyra eskimåer, som skulle som sin
egendom erhålla alla födda kalvar. Även detta försök att låta
renarne definitivt övergå i eskimåernas händer slog väl ut.
Man hade nu till fullo övertygat sig om den stora vikten och
nyttan av det igångsatta företaget och önskade utvidga detsamma så
hastigt och så mycket som möjligt. Bäst vore det att få lappar som
ständiga kolonister, och när de tre tjänsteåren för de först
importerade lapparne gått till ända och fyra familjer önskade återvända,
skickades superintendenten med dem till Norge för att engagera så
många nya som möjligt.
Samtidigt spredos oroande rykten om stundande hungersnöd
bland guldsökarne i den om vintern så gott som otillgängliga
Yukondalen. Den amerikanska regeringen sände då genast även den
ovannämnde Sheldon Jackson till Norge för att engagera lappar och
inköpa dragrenar, som skulle forsla proviant till guldgrävarne över
det snöhöljda Chilkootpasset o. s. v. En mängd folk anmälde sig
som deltagare i expeditionen, och den 27 mars 1898 ankom en
väldig karavan på 43 lappar med 16 kvinnor och 19 barn (från
Koutokeino och Karasjok, en från Röros), 15 norrmän med 3 kvinnor
och 7 barn samt 10 finnar tillsammans med en hjord på 526 renar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
