Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappar och renar i Alaska, af K. B. Wiklund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Haines Mission vid Lynn Channel i sydöstra Alaska. Det var
meningen att driva hjorden härifrån till Circle City vid Yukon, men
till följd av allehanda olyckliga omständigheter dog en mängd av
djuren, och först den 28 febr. 1899 ankommo resterna av hjorden,
inalles 114 renar, till sin bestämmelseort.
Den befarade hungersnöden bland guldgravarne hade under
tiden lyckligtvis uteblivit, och man fann det nu bäst att överlämna
renarne till en missionsstation vid Tanana. Den största delen av
manskapet hade för länge sedan sänts sjöledes till den
svensk-amerikanska (Waldenströmska) missionsstationen vid Unalaklik eller
Unalakleet vid Norton Sound, i vars närhet en ny centralrenstation
inrättats. Av de inflyttade renskötarne ämnade åtskilliga på allvar
slå sig ned i Alaska, bland dem 10 lappar med 4 kvinnor och 8
barn. En av dem var Samuel Balto, deltagare i Nansens färd över
Grönlands inlandsis.
Under sommaren 1898 fann så en renväktare guld i närheten
av Cape Nome på norra sidan av Norton Sound. En
svensk-amerikansk missionär från den närbelägna Golovnin Bay utrustade genast
en expedition till stället, och därmed voro de rika guldfälten vid
Nome upptäckta. En ofantlig mängd guldgrävare strömmade till.
Många av lapparne och de andra renvaktarne, vilkas engagement
just utlöpte, begåvo sig likaledes åstad och grävde guld med god
tur. De lyckades samla en liten förmögenhet, från 1000 till hela
100 000 doll. per man, och det var därför naturligt, att guldfebern
skulle gripa omkring sig ännu mera. Hemlängtan gjorde
emellertid också sitt. Enligt den senast tillgängliga rapporten fanns det
därför år 1903 endast i finne och 9 lappar med familjer kvar som
renskötare vid de olika stationerna.
Med uppväxten av gruvsamhällena växte också behovet av
slaktdjur och lämpliga dragare. I stor utsträckning användes
hundar som dragdjur, men hundspannen kunde icke på något sätt
jämföras med renarne, som nu kommo till livlig användning för
transport av proviant, post, polissoldater o. s. v. Slaktrenar såldes till
60 à 100 doll. stycket och körrenar till 150 doll, (!!) Under årens
lopp hade renarne också gjort mycken nytta vid undsättandet av
infrusna valfångare och skeppsbrutna sjömän, och snart
förstummades därför det gängse talet om att de för renars importerande o. s. v.
använda pengarne voro bortkastade. Till år 1903 hade för detta
ändamål anvisats inalles 183 000 doll.
Allt visar, att renskötseln har en stor och viktig framtid för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
