Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de åstadkomma. Frågan om dess ursprungliga betydelse
sammanhänger nära med spörsmålet om själfva riternas och dansens
ursprung. Emellertid vill jag redan här anmärka, att det synes mig
förhastadt att från ljudets likhet med regn eller åska, hafvets
mullrande eller annat och från infödingarnas egen sammanställning af
det magiska instrumentets ljud med sådana naturföreteelser sluta
till att detta är churingans eller rhombos’ första betydelse - om den
är densamma för båda. Ett beledsagande ljud är ett så naturligt
och nära liggande rekvisitum vid dans och sång och ceremonier,
att man fullt lika väl kan tänka sig ursprunget på sådant sätt.
Sedan kan ljudet tolkas, efter behofvet, på skilda vis, alldeles
liksom riterna under tidens lopp erhålla olika förklaringar.
Så långt om churinga. Vi skola nu höra, hur Howitt först
kom underfund med den.
Alltsedan européer började beskrifva australinfödingar och
deras vanor, ha de ej kunnat undgå att fästa sig vid det ena eller
andra i deras ceremonier, som de uppsnappat. Men Howitt bildade
epok i vår kännedom om dessa ting genom sin fullständiga
beskrifning på ceremonierna Kuringal och Jeraeil, offentliggjord åren 1884
och 1885 i The journal of the anthropological institute. Ett
viktigt moment i hans nya inblick i infödingarnas bruk och
föreställningar var insikten om »hvinarens» betydelse. Den hade han fått
på följande sätt (se Howitt, s. 509 ff.). Vänner till honom, tillhörande
Kurnai-stammen, berättade på hans begäran om vissa ceremonier,
som hörde till att »göra gossar till män». Sedan har Howitt funnit,
att hvad de berättade var jämt så mycket som kvinnorna få se af
ceremonierna. Det kunde de gärna förtälja honom utan att bryta mot
de regler, som vid invigningen noga inskärpts hos dem. Men en
dag råkade han möta sin vän Turlburn på slätten mellan Sale och
Rosedale. De stannade och pratade en stund, sittande bredvid en
bro, som gick öfver en grund fördjupning. Talet kom på
ceremonierna. Turlburn såg sig försiktigt omkring, båd Howitt komma
med och gick under bron. Han talade halft hviskande och
berättade om tundun - så kallas där »hvinaren» - och om dess
roll i ceremonierna. Utan den kunskapen hade Howitt aldrig
kommit underfund med stammens hemligheter.
Före 1884 hade ingen forskare varit med om stammarnas
mysterier. Visserligen lär det ha funnits fall tidigare, då hvita ur
nybyggarfamiljer eller förrymda fångar rent af blifvit invigda. Men
de ha, äfven om de blifvit bekanta med någon intresserad hvit man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
