Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarade saken för de unga och sade ungefär: »Detta är den Biamban
som Ni hört talas om, som kan gå öfverallt och göra allting. Om
I gören något sådant här, när I kommen tillbaka till lägret eller
talen om det för kvinnorna och barnen, blifven I dödade.» I detta
fall synes saken vara klar. Det rätta, hemliga namnet på den
höga varelsen meddelas först i mysterierna. Men skillnaden kan
vara grundligare än så. Ynglingarna hos centralstammarna få i
ersättning för anden, som de inbillat sig skola komma ned och taga
dem med sig in i snårmarken för att göra dem till invigda män,
del af de hemliga traditionerna om Alcheringatidens varelser, som
icke alls äro några naturandar, samt hvar sin churinga, med mycket
stränga order att icke visa den eller tala om saken för kvinnorna
och barnen.
Churinga användes äfven som beteckning på andebebodda
föremål af helt andra slag, som dock äfven de äro strängt tabu för
kvinnorna. Så till exempel ligger vid Undiara, den stora
medelpunkten för kängurutotemet hos centralstammarna, under marken en
stor, trekantig, omkring tre fot lång sten, som skall vara svansen
af en gammal berömd känguru, som dödades där i Alcheringa, i
urtiden. Den är churinga och får ses endast af de invigda männen
under utförande af vissa totemceremonier (Native, s. 156). Men
hufvudsakligen ha vi att göra med den kända australiska »bullroarer».
En mera direkt magisk funktion har ljudet från hvinträdet hos
vissa stammar i norra Queensland vid öfre Georgina River. Enligt
Roth (Bulletin 5, sid. 24) använda Yaro-inga churingan som en
kärleksmagi. När kvinnan hör ljudet, skall det upptända hennes tycke
för mannen, som svänger sin »hvinare».
Churinga tillhör de redskap, som i alla tider och under alla
luftstreck tyckas vara lika ursprungliga och oskiljaktiga från
medicinmän och allehanda magiska ceremonier, som själfva dansen -
från sjamanens trolltrumma tillbaka till grekernas rhombos och de
gamla mexikanernas och amerikanernas bullerstaf. Denna sistnämnda,
som var ofvantill tillplattad och försedd med skramlande små stenar
eller kulor, hade ett namn chicauaztli, som betyder »det hvarigenom
man blir stark, kraftig». Den var laddad med ande-materia och
användes, liksom sina kusiner hos skilda folkslag, för att gynna
äringen, åstadkomma moln och utöfva andra magiska verkningar.
Gemensamt för sådana instrument, från dessa churinga, som
äro så primitiva som möjligt, till mera konstrika former, är ett
hvinande eller rasslande eller skramlande eller trummande ljud, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
