Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lök, som äger det ena skalet utom det andra. Dessa bäddar stryka
ibland horisontelt, ibland snedt emot horisonten. De böra anses som
stannadt grummel, d. v. s. sediment af syndaflodsvattnet.
Detta torde vara rätt talande exempel på 1600-talets geografi
och resebeskrifningar och deras eftersägare och efterliknare under
1700-talet. Det namnregisterartade, det mytiska, sällsamma,
hörsagor, språkliga undersökningar, den af ortodoxt-teologisk nitälskan
bundna uppfattningen var för denna litteratur betecknande. Men
förvisso har äfven i Sverige under senare hälften af 1600-talet gått
liksom en underström af en sundare naturvetenskaplig forskning,
som vid utländska universitet mött de många svenskar, som där
fullbordade sin vetenskapliga utveckling. Återkomna till Sverige ha
de där under sin akademiska undervisning meddelat i föreläsningar
och samtal dessa tankar och rön åt lyssnande lärjungar. Så har i
tysthet väg banats för den eljest oförklarligt hastiga
uppblomstringen af naturvetenskaperna fram mot midten af l700-talet. Ett
sådant gammaldags verk som Atlantican, där Olof Rudbecks mäktiga
ande reser upp en svindlande byggnad på grundvalen af tidens
teologiska, antikvariska, historiska och språkliga vetande, är genom
många skarpsynta geografiskt-naturvetenskapliga iakttagelser tecken
och förebud till en ny tid. Så finner man i dessa gamla folianter
följande ord: »Naturen är den störste och förnämsta och allravissaste
och visaste boken».
Det var inom den Rudbeckska släkten, så rik på vetenskapliga
traditioner, som Linné uppeldades till sin första och sin berömdaste
upptäcktsresa, Lapplandsresan. Linné hade haft den lyckan att få
ett hem i professor Olof Rudbeck den yngres hus, och det var den
gamle professorns lifliga berättelse om sin Lapplandsfärd och
studerandet af de rika samlingar, han därifrån hemfört, som tände
Linnés unga hetsiga blod till detta äfventyrliga företag. När man nu
läser samme professors så innerligt tråkiga Lapponia illustrata, som
visserligen aldrig hann längre än till inledningen och hufvudsakligen
handlar om den bistre färjkarlen Karon, så måste man få en till
visshet gränsande förmodan, att hans ord måtte haft ett helt annat
lif än hans skrift och att bakom de af en underlig och svårsmält
lärdom öfverlastade böckerna måtte stått en man med ord i det
dagliga umgänget af medryckande lifsvärme, den underström af en
nyare syn på tingen, om hvilken jag nyss talat. Genom ett litet
anslag från Vetenskapssocieteten i Uppsala utgörande 400 daler kpmt,
som Linné efter upprepade ansökningar erhållit, kunde han börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
