Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ifrigt efterlängtade resan den 12 maj 1732. Han var då 25 år
gammal på ett halft dygn när. Färden företog han till häst och
utan några följeslagare. Hans utrustning var den lättaste och
enklaste. Han medförde, antecknar han, en liten väska af läder 1/2 aln
lång, uti denna lades 1 skjorta, 2 par halfärmar, 2 nattkappor,
bläckhorn, pennhus, mikroskop, perspektiv (= kikare), florhufva att
fria sig för mygg. Detta protokoll. En hop inhäftadt papper att
lägga örter uti, bägge i folio. En kam, min Ornitologi, Flora
Uplandica och Characteres generici. Härsvängaren satt vid sidan och en
liten handbössa emellan låret och sadeln. En 8-kantig käpp, på
hvilken mensuræ utsattes, en plånbok i fickan med pass från kansliet
i Uppsala och Societetens rekommendation. – Detta var allt. Ingen
karta, ingen vägvisare, inga böcker. Några svenska
landskapskartor funnos ej tryckta. Det var först år 1735, som
Landtmäterikontoret erhöll tillåtelse att utgifva provinskartor. Och först
år 1739 började utgifvandet. Öfver intet af de landskap, som Linné
genomforskade på sina resor, fanns, då han företog dem, någon svensk
karta utgifven. Ej heller har han haft tillgång till några handritade
kartor. En vägvisare fanns utgifven på svenska redan år 1709 af
Varnmark, men utan karta. Denna, som på sina 93 sista sidor
noggrant redogör för vägar, afstånd och gästgifvargårdar, – bokens
hufvuddel innehåller böner och psalmer på 216 sidor – var så litet känd,
att, då Bjurmans svenska vägvisare med kartor utgafs 1743, t. o. m.
Faggot, landtmäteriets nitiske och kunskapsrike chef, ej kände dess
tillvaro, utan förklarade Bjurmans vara den första i sitt slag i den
approbation, som han å Kungl. Vetenskapsakademiens vägnar
meddelar i följande ordalag: »Vår hemvist känning, dess naturalhistoria,
dess förmåner, skick och belägenhet äro de ämnen, som K. V. A.
bland annat satt sig för att uppodla; men sådant låter bäst göra
sig genom väl anställda resor – detta arbete finnes vara det första,
som i dymål här i landet utkommit och är likväl så redigt och väl
Utarbetadt.» Det saknades visserligen icke böcker om Lappland
såsom Olaus Magnus stora kulturhistoriska arbete om Norden från
midten af 1500-talet och Scheffers Lapponia från 1673, men den förre
var sannolikt obekant för Linné, den senare af honom föga
uppskattad. Den kunskap, som han ägde om sitt efterlängtade land,
hade han helt visst nästan uteslutande från Olof Rudbeck d. y:s
muntliga berättelser, anteckningar och samlingar. Vägen till Lappland
var ej villsam; det fanns ännu enligt Bjurmans vägkarta af år 1743
endast en väg utefter hela Norrlands kust; ej en enda landsväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
