Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten, som utkommit om Linné, finnas längre eller kortare utdrag ur
dessa hans största och viktigaste skrifter på svenska; utförligast i
Tore Fries stora arbete: Linné, lefnadsteckning utgifven år 1903;
intressantast äfven därigenom, att prof. Fries jämfört de af Linné
utgifna Resorna med originalmanuskripten i London och i sin
utförliga redogörelse för dessa mångenstädes återger
dagboksanteckningarnas ursprungliga lydelse, som Linné flerstädes af hänsyn
för sin ömtåliga samtid vid utgifvandet mildrat och jämkat. Hvad som
trots allt detta felas äro lätt tillgängliga nya upplagor af Linnés
trenne sista stora resor, utgifna med den kärleksfulla omsorg och
samvetsgranna flit, som utmärker Ährlings upplaga af Lappska och
Dalska resan. En upplaga af Linnés Svenska resor, med
utgallrande af den mycket skrymmande barlasten af rent botaniska,
zoologiska och mineralogiska specialundersökningar på latin, skulle, tror
jag, vara af stort intresse för den bildade allmänheten.
Till sin första resa, den lappländska, drefs han af den renaste
forskningshåg. Han säger i sin ansökan om anslag af
Vetenskapssocieteten, att »ingen trakt i världen kunde gifva härligare
observationer i alla tre naturens riken, så att man därifrån med godt samvete
ej sig hålla borde». Hvilken hög fordran han ställer på den
resandes kunskaper, framgår af den lista på kompetensfordringar, som han
bifogat sin ansökan, såsom att han bör vara historicus naturalis,
förstå alla 3 naturens riken, vara en naturforskare af Guds nåde och ej
blott en inlärd (natus historicus naturalis och ej factus).
Naturforskaren af Guds nåde hade knappt hunnit utom Uppsala tull den 12
maj (23 maj) 1732,[1] förrän han är i full fart med att
observera och anteckna. Hans anteckningar öfver färdens första fem
fjärdingsväg visa, hur hans blick omfattar allt, jord och himmel: »Nu
begynte hela marken fägna sig och le, nu kommer sköna Flora och
sofver hos Febus.– – Nu stod vinterrågen 1 kvarter hög, och
kornet hade nyligen utvist ett blad. Björken begynte nu spricka ut,
och alla löfträd visa sina löf utom alm och aspen. Jag reste allena
från Uppsala, den gamla residensstaden, hvilken äger ett slott, som
1702 blef ruineradt af brand, efter hvars make till att äga prospekt
(utsikt) man får leta. Rundt omkring ligger slätten till en
fjärdingsväg ungefär, grön af Ceres, däromkring går berg och ändtligen
skog. När jag var kommen utan för norre tullport, viste sig straxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
