Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nekade, och han styrkt sig med ett dictum scripturæ (skriftens
språk), log han åt min enfaldighet, sade sig dock skola lära mig,
att ett slem continuerligen efter regn sitter på bergen, der molnet
strukit. Då jag sade det heta Nostoc och vara vegetabile, dömdes
jag med Paulo för rasande och mycken konst gjort mig galen.
Äfven log han åt philosophis naturalibus, som alt med sitt förstånd
vilja begripa, som Sturmius om att flyga globis excavatis. Rådde
mig dock tro folk, som förstodo sådant, och icke straxt jag kom
hem, skrifva en disputation med allt sådant galet. Den andra
(pædagogus) reprehenderade mig, att man lägger sig så mycket på detta
verldsliga gycklerit, och alltså ty värr försummar det andeliga och
mången med sitt fikande i studier blifver förderfvad. Begge undrade
på, att Kongl. Societeten just skulle kalla der till en student och ej
kunde trodt sig finna der uppe en så duktig karl, som sådant kunde
uträtta, och hvar för sig velat samma besvär påtagit sig.» – –
Linné afslutar sin framställning med följande fem ord: »Disciplarna
voro 4, kyrkan liten».– I en bondby strax utanför Köpenhamn
tilldrog sig vid samma tid ungefär detsamma. Äfven här var det
geografiska frågor, som striden gällde. Den som läst Troels Lunds
bok »Livsbelysning» anser detta ej vara en tillfällighet. Det
framställes i de berömda scenerna i Holbergs Erasmus Montanus, där
Erasmus mot Per Degn och hans många meningsfränder häfdar, att
jorden är rund och rör sig kring solen och att månförmörkelser ha
helt naturliga orsaker. Visserligen voro, både vid Köpenhamn och
i Jockmock, representanterna för den gamla tankegången synnerligen
skröpliga. Och visserligen var Carolus Linnaeus, studenten från
Uppsala, en på helt annat sätt utrustad representant för den nya
kunskapen än studenten från Köpenhamn, den lärdomspösande
grälmakaren Erasmus Montanus. Det är dock på båda ställena i den
skenbart obetydliga konflikten två tidsåldrar, som sammanstöta i
oförstående och bitter fejd.
Den 6 juli kom Linné till berget Wallavari. Han antecknar:
»När jag kom på sidan af det, tycktes jag föras uti en ny verld, och
när jag kom uppå det, visste jag ej, om jag var uti Asien eller
Africa, ty både jordmonen, situationen och alla örterna voro mig
obekanta. Jag var nu kommen på fjällen. Allt omkring mig lågo snögiga
berg, jag gick på snöen såsom om den starkaste vintren». Nu
vandrade han i fjällen och lefde på lapparnas nåd och onåd. Han kom
öfver fjällen ned till norska kusten. Under stora mödor och faror
vandrade han tillbaka öfver fjällen till Sverige och kom ned till Luleå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
