Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer från Lycksele, den andra från Sorsele (NB. ut dicebant).
(Märk väl! Enligt hvad man sade.) Denna västra reste vi till
Lycksele. Därefter gick resan än i båt, än till fots förbi forsarna
till Lycksele. Därifrån gjorde Linné sitt första försök att komma
till fjälls. Under denna färd beskrifver han trakten, älfvarna med
deras forsar och all växtligheten, djuren, nybyggarna och lapparna med
en fullständighet och åskådlighet och noggrannhet som aldrig förr.
Det är dessa och följande anteckningar om land och folk i dessa
trakter, för första gången skådade med en naturforskares öga och
tecknade med hans penna i ord och bild, som gifvit den första
verklighetstrogna skildringen af dessa aflägsna, då nästan otillgängliga nejders
natur och folklif, »hvilket hittills», säger Linné, »ligger i det
grymmaste barbarie involveradt, så att om inga ting finnas så många
fabulosæ traditiones (fabler och sägner), som om dem, hvilka här
äro allenast befintliga.»
Efter några dagars färd från Lycksele åt nordväst råkade han
fast i Lycksmyren, för honom Olycksmyren. Han måste vända om.
Sin farliga belägenhet har han skildrat med så lifliga färger, att detta
stycke torde vara det mest bekanta af allt hvad han skrifvit. Det
har t. o. m. funnit väg till en läsebok för folkskolan.
Linné återvände till Umeå och red därifrån landsvägen utmed kusten
till Luleå. Därifrån anträdde han den 25 juni färden till Lule lappmark.
Öfver Storbacken färdades han till Jockmock. Här kom han i delo
med två präster, hr Malming, skolmästare, och Högling, kaplan, som
med sin envishet retade honom. Han redogör härför med följande
ord: »jag admirerade att en så stor högfärd och ambition, så stort
oförstånd och gemenhet, så stor envishet och gement resonerande
skulle finnas uti en präst, som gemenligen borde vara en studerad
man, ja mer, att en öfver 12 års gammal studiosus ej bättre läst
sin bok. Jag förstod ock väl hvarföre dessa bussar voro kastade
afsides från folk. Herr capell. begynte resonera om skyarna i
Lappmarken, huru de stryka bergen, taga bort stenar, träd och
creatur, dem de föra bort. Jag tillskref, hvad troligt kunde vara, det
starka vädret, och att skyen eljest inte lyfter; han log åt mig, sägande
mig aldrig sett någon sky (som ej heller varit på alpibus); jo,
svarade jag, då dimma är, går jag i skyen, och då dimman faller neder
straxt, regnar det nedan för mig. Åt sådant pärlestickeri log han
med ett risu sardonico. Mycket mindre behagade min discurs de
bullis aqvosis in aerem elevatis sc. (om vattenaktiga blåsor,
upplyfta i luften); utan (han) sade mig, att skyen var solid. Då jag det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
