Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I vassen, den bugande, hörde
De tvenne med klappande bröst
Den visa, sefirerna förde
Dit ner med Karl Mikaels röst.
Lyss: »Upp Amaryllis!» Förtrogen
Med namnet strax Djurgården var,
Och eko fick fatt det i skogen
Och höll se’n för alltid det kvar.
Därute på glimmande spegel
Än drömma de älskande tu,
Se’n skalden odödlighetsprägel
Förlänt åt det flyktiga nu.
Förr’n böljan mot stranden vardt bruten
Han band den i toner och ord
Och fäste för sekler minuten,
En vårdröm om lycka i nord.
Den 1 juni reste sällskapet från Kalmar öfver till Öland. Hans
första anteckning här lyder: Ölands strand hade vi knappt rört, förr
än vi märkte, att detta land var helt annorledes än de andra
Sveriges provinser; satte oss därför i sinnet att desto nogare uppteckna
allt, hvad på denna ö föreföll. Och så upptäckte han mil för mil detta
märkliga stycke land och återger med så åskådliga ord, hvad han
upptäckt och sammanhanget mellan företeelserna, att för läsaren landet
växer fram, liksom han såge det med egna ögon. Ali vårens utseende
och art, landtborgarna, de sällsamma, i Sverige förut okända växterna
och de örter och träd, som genom sin ymnighet gåfvo de särskilda
trakterna sin fysionomi, djurvärlden, byggnaderna för både folk och
kreatur, väderkvarnarna, allt finnes där. Färden gick från Färjestaden
till Borgholm. Jordmånen här emellan hafvet och landtborgen bestod af
djup, ren och skönsta svartmylla. Skogar voro af ek, björk, al, lind,
hassel, slån och enbuskar. – – Allvarens art och egenskaper fick man nu
se, som är mesta delen af hela Öland, bestående af en horisontel
höjd, som är helt torr, bar och skärper, ty hon är endast af röd
kalksten med en fingers eller alldeles ingen jord betäckt. Ifrån Allvaren
till stranden är merendels vid pass 1/8 mil, som är en helt låg trakt
med skog, löfträd, ängar och åkrar utsirad, ifrån hvilken jorden
antingen ganska brant uppstiger till Allvaren eller ock skiljes med en
perpendikulär, oändlig, hög afbrytning. Gårdarna äro merendels
ställda vid sidorna af Allvaren, dock utom landtborgen. Själfva
Allvaren ligger liksom öde eller en steril allmänning för fänaden.
Landtborgen är intet annat än sidorna af Allvaren, hvilka slutas med en
liten ås, som innesluter inom en oval ring hela Allvaren,
besynnerligen på västra sidan. Denna sin uppgift om landtborgen korrigerar
Linné, då han på sin färd kring Öland kommer på östra sidan, där
han märker, att landtborgen på långa sträckor var föga betydande,
ja, vid Gärdslösa kyrka fann han landet släta af oförmärkt från
Allvaren ned till hafsstranden; allenast märkte man, att den trakten,
som låg mellan Allvaren och hafvet, var på hela östra sidan full med
sten och grusjord. Linné har således äfven här skarpt iakttagit de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
