Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkliga naturförhållandena och icke låtit vilseleda sig af ett
oegentligt namn. »Den s. k. östra landborgen på Öland», säger Gerard De
Geer, »har man funnit vara en af den baltiska insjön uppkastad
strandvall.» Från Borgholm redo de åter söderut efter Ölands västra sida.
I trakten af Resmo antecknade han, att vägen låg genom de
skönaste lundar, man någonsin sett, som vida i skönhet öfvergingo alla
orter i Sverige och täflade med alla i Europa; de bestodo af lind,
hassel och ek, med en slätt och grön jordmån utan stenar eller
mossa; här och där såg man de härligaste ängar och åkerfält. En
som blifvit trött vid denna världenes ostadiga sinnelag och söker
undandraga sig dess fåfänga uti ett stilla obscuro (= dunkel), kan
aldrig finna angenämare retraite. Resan fortsattes på östra sidan till
nordligaste Öland, hvarifrån en färd företogs till Jungfrun eller
Blåkulla, dit de kommo i storm med största lifsfara. Om den lilla ön
börja hans anteckningar så: Käringar och sagor säga allmänt, att
alla trollpackor hit skola resa (sannerligen en rätt besvärlig resa)
hvar skärtorsdag; men den som en gång varit här på orten, lärer
aldrig mer resa hit, och nog finna orsaken till fabeln: ty om någon
ort i världen ser hiskelig ut, är visserligen denna en af de
grymmaste, därföre man ock henne kort beskrifver. Sedan Linné på
Ölands norra udde undersökt sandbergen och flygsanden, företogs
färden till Gottland, där de landade i Visby. »Staden», säger Linné,
»tycktes föreställa oss sielfva Rom i modell.» I hans handskrift
står det ännu bättre: »sielfva Rom in nuce». I sådana uttryck har
Linné nått det stilistiska mästerskapet, som hans vän, talaren och
statsmannen Anders von Höpken karakteriserat på följande
ypperliga sätt: »Jag har den mening, att en stil är god och uti sin
fullkomlighet, när man icke allenast fattat auktorens tanke, utan i
minnet äfven behåller orden, ty däraf dömer jag, att hans ord behöfts
till hans tanke och att hans tanke behöft hans ord, samt att bägge
varit sig till inbördes hjälp». Utefter västra sidan af Gottland
ställdes färden norrut. Kalkstensbrotten och petrifikationerna undersöktes
och nya bevis för vattenminskningen antecknas. För näppeligen
tillförene i Sverige sedda örter redogöres som vanligt utförligt med
latinska termer. Lika uppmärksam är han på de allra vanligaste
växterna: Betesmarken betäcktes med mjölonris, lingon, cistus,
Helianthemum dictus, enebuskar och tall, hvaribland min blomma
(Linnaea) sig undertiden infant, men ljung och gran voro alldeles borta på
desse torre trakter. Många åkrar stodo gula af åkersenap, och ängarna
gula af Ranunculo acri. – – Mjölonris hafva vi mer sett i dag på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
