Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 ISAK FEHR.
har han i själfva verket lagt grunden till det Wernerska systemet, som
egentligen ej är annat än en vidare utveckling af Linnés åsikter.
Werner kände bevisligen Linnés uttalande om Västgötabergen. Särskildt
genom sina undersökningar af dessa märkvärdiga bildningar och
genom de ypperliga skildringarna af den bohuslänska kustens natur
är denna Linnés resa den i geografiskt afseende kanske märkligaste.
Själf yttrar han sig i företalet till denna resebeskrifning med mycken
själftillförsikt: han har genom sitt systema naturae, sin flora och fauna
svécica varit i stånd att tydligare än någon annan utnämna tingen
inom Sverige; många märkvärdiga saker har han beskrifvit såsom
t. ex. Kinnekulle, i hvilken naturen förelagt oss anatomien af
jordskorpan, en hel hop växter och djur, som förut i Sverige varit
obekanta, påvisat många nyttiga och många skadliga naturalster, hvilka
alla anmärkningar, hvar för sig, han håller så värdefulla, att
hvardera rikligen kunde betala hans möda och det allmännas omkostnad.
Han tillägger: Skulle alla Sveriges provinser på detta sätt blifva
genomletade, ser jag väl, att en svensk Plinius en gång torde födas,
som vida skulle öfvergå de romares uti märkvärdigheter och nytta,
helst vårt fädernesland kan skryta af hundrade gånger mer än allt
det prål, som utlänningarnas industri framalstrat.–––Ingen god och
rättsint lärer tillvita mig, att, då jag uppsökt mycket, jag äfven
lämnat mycket; ty en enda socken skulle ofta fordra en hel mans lefnad.
Mig är nog, om jag kunnat gå med skrubb-höfvelen, andra efter mig
må nogare öfverfara allt med slät-höfvelen. - Från Uppsala for Linné
den 12 juni 1746 den stora landsvägen norr om Mälaren. På denna
resa sökte han göra sitt bästa för att intressera ungdomens lärare vid
skolor och gymnasier för undervisningen i naturvetenskaperna. Biskop
Kallsenius i Västerås prisar han storligen, emedan han föranstaltat,
att matematiklektorn skulle både visa sina disciplar om nätterna
konstellationerna på himlen och äfven läsa gazetterna för dem två gånger
i veckan, på det de icke måtte komma till akademierna så raa, som
man ofta erfar, då sådana tillförene icke mera lärt än något latin och
en hop utanläxor; vidare emedan biskopen förmått provinsialläkaren att
tvenne gånger i veckan om sommartiden botanisera för ungdomen.
Den tid lar komma, säger Linné, om eljest någonsin ekonomien i
riket skall drifvas till sin rätta höjd, att detta berömda institutum
vid alla skolor måste antagas, till en evig heder för biskop
Kallsenius, som häruti varit den förste. Vid resan genom Närke har Linné
nedskrifvit följande märkliga rader: Halmäsen sträckte sig långa
stycket vid landsvägen ifrån Hardemo kyrka rätt åt söder. När skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
