Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom. Forts. från sid. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mysterieceremonier och deras ursprung.
Af Nathan Söderblom.
(Forts. från h. 2, sid. 209.)
Ceremonier hos de sydöstra stammarna. Jag skall nu lämna en
kort öfversikt öfver de ceremonier, Howitt sedan fick bevittna öster
om Bega-floden på Australiens sydkust.
När bud sändts omkring, så att man kan ungefär beräkna de
aflägsna stammarnas ankomst, ha de inbjudande, hemmavarande
stammarna att göra mysteriemarken i ordning. En lämplig plats
uppsökes och göres ren. En rund, jämn plan på trettio till femtio meter
förses med en jordkant. Därifrån leder en stig fyra à fem hundra
meter till en mindre fläck, som äfven kommer till användning
under ceremonierna. Gärna väljes den senare, där unga träd kunna
böjas öfver den, så att endast en åt den stora mysteriemarken,
Bunan, vettande öppning lämnas kvar.
När den första kontingenten väntas, börjas ceremonierna af en
ung man, som invigts vid sist förflutna Kuringal. Det är namnet
på dessa stora sydöstaustraliska mysterier, hvilket Howitt öfversätter
med »of the bush», »belonging to the bush». Det finnes två en
smula olika former af Kuringal: Bunan och Kadja-wallung. Det var
den senare Howitt fick till stånd vid det tillfälle, vi tala om. Det
som sker på den stora mysterieplatsen beskrifver jag efter Bunan,
resten efter den andra formen.
Den unge mannen gar bakom en stock nära lägret, studsar
liksom i förvåning tillbaka och ropar: »en orm, en orm!» Männen
låtsa också öfverraskning och fråga: »hvar?» Han svarar »här»,
pekande på stocken och ropar: »kai, kai!» (»aj, aj!»), liksom vore han
rädd. Han springer, och de andra följa efter honom i en lång rad,
hvar och en med en gren i hvardera handen, eller kanske en bumerang
i en af händerna och en gren i den andra. Ynglingen löper en
slingrande linje, i det han vickar på kroppen och ömsevis slår på
marken med en gren i sänder. De andra härma honom och ropa vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ymer/1906/0263.html
