Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom. Forts. från sid. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje slag: »kai, kal!» Vid hvart läger göres halt med ett ljud,
som Howitt söker återgifva: »prr, prr!», under det att de peka med
bumerangen eller den ena grenen upp i luften och med den andra
grenen nedåt marken. På detta vis få kvinnorna veta, att en
invigningsceremoni skall hållas.
Af utsagor på flera andra ställen inhämtar man, att kvinnorna
ha en sådan respekt för dessa mysterier, att, äfven om de kunde få
se mer än tillbörligt är, det aldrig kunde falla dem in att försöka
göra det.
Nu anlända grupperna från aflägsna stammar. En budbärare
sändes förut för att tillkännagifva ankomsten. Under tiden måla
sig de andra och göra sig i ordning. När han återvändt till de
sina, stanna de rätt nära lägret, sända kvinnorna litet i förväg och
utvälja ett par af de kraftigaste männen att låta mudthi’erna hvina,
ett tecken till de invigda männen i lägret. Sedan springa de mot
lägret, lämnande sina vapen kvar. De bära grenar och de äldre
bumeranger i händerna, liksom vi nyss beskrifvit. Kvinnor och barn
samlas inne i inhägnaden, budbäraren löper rundt om den, hoppar
öfver jordvallen och följes af de andra, tills alla befinna sig innanför.
Man ropar namnen på de mansgrupper, som gjort i ordning Bunan,
medan de andra dansa och kvinnorna tyst göra efter. Så drifvas
kvinnorna ut, få sätta sig utanför, med ryggen åt männen,
öfvervakade af någon gammal gommera, så att de ej se, hur männen
smyga sig ut mot den andra, mindre inhägnaden. Några män stanna
och sjunga en stund, för att kvinnorna icke skola märka hvad
männen ta sig för.
Kvinnorna uppstämma »tand»-sången, fyra ord ständigt
upprepade, för att novisens tand skall gå lättare ut. Under tiden, utan
att kvinnorna se det, förevisas under rop och besynnerliga ljud och
danser för de tillstädeskomna vissa ting, som gjorts i ordning på
marken, nämligen »ett hål», omkring hvilket en medicinman dansar
trolldansen under ett slags raseri, medan han för fram den magiska
materien, en kvartskristall eller hvad det kan vara, och visat den
mellan tänderna, vidare en bild af jord af det taggiga myrlejonet
(myrsloken), en lerbild af en brun ormart - Howitt såg en
medicinman släppa en lefvande liten orm ur munnen på marken och sedan
lägga den i sin väska - samt sedan något som icke äger
motsvarighet, såvidt jag kunnat finna, hos de af Spencer och Gillen
undersökta stammarna i Centralaustralien, en bild i kroppsstorlek,
liggande på marken, af en man, som lyfter på armar och ben och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
