Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Topografiska studier i Stockholmstrakten, af Adolf Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOPOGRAFISKA STUDIER I STOCKHOLMSTRAKTEN. 275
utbildning, har det företrädesvis gällt att i terrängen följa och
identifiera sådana tektoniska rubbningslinjer. Utom till de slutsatser,
som kunna dragas af själfva landskapets konfiguration och
nivåförhållanden, är man i denna trakt, där sedimentära bergarter alldeles
saknas,1 uteslutande hänvisad till de få direkta spåren af dylika
företeelser. Breccia (fig. 2), det hopläkta kross- och gnuggmaterialet från
gnidningen vid förskjutningen, befinnes stundom kvarsitta i tunna
kakor invid en förkastningsvägg eller i sällsynta fall bilda mäktigare
Fig. 2. Stuff af breccia, förekommande strax Ö om Gustafsberg, Värmdön.
Naturlig storlek. (Efter fot. af förf.)
partier vid en dalsida. Delar af förkastningsplan, som ej varit
exponerade för isens slipande inverkan, bilda ofta mer eller mindre jämna
och finpolerade glidytor, vanligen utmärkta af parallella repor i
förskjutningsriktningen, glidrepor. Härvid är dock att märka, att t. ex.
inom för tryck utsatta gnejspartier sådana glidytor efter
skiffrighets-planet alls icke äro ovanliga.
De stora dalgångarna i Stockholmstrakten låta gruppera sig i
tvenne system : några långa dalar med ost-västlig hufvudriktning samt
ett stort antal öfvertvärande dalgångar med hufvudriktning från
nord-sydlig till nordväst-sydostlig.
1 Den prekambriska »mälarsandstenen» på Ekerö, Pingst och Midsommar utgör
de enda rester, som genom mälardalens stora hufvudförkastning blifvit bevarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
