Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Ahlenius avliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ahlenius led sedan många år tillbaka af en lömsk och farlig
sjukdom, blindtarmsinflammation, som ansatte honom med
upprepade recidiv. Operation var flere gånger ifrågasatt men undansköts
på grund af ständigt pressande arbete. Den 8 april insjuknade han
plötsligen så våldsamt, att ett ögonblickligt operativt ingripande måste
företagas. Sjukdomen visade sig synnerligen svårartad, operation
följde på operation i förtvifladt tempo, och tillståndet betecknades
under de första dagarna som nästan hopplöst. Emellertid inträdde
en gynnsam ändring, tillfrisknandet gick under några dagar sin
gilla gång.
Författaren till dessa minnesord, som hade glädjen att under
de sista åren stå Ahlenius nära och som under sjukdomen skötte
hans tjänst, besökte honom på förmiddagen den 22. Han var då
aftärd och kraftlös, men med sinnet fullt af hopp och intresse för
sin vetenskap, och han talade med full tankeskärpa om tentamina
och anordningarna för den närmaste framtiden samt båd i glädtig
ton besökaren att snart återkomma.
På eftermiddagen samma dag inträffade emellertid en rubbning
i hjärtverksamheten, och följande dag var han död.
Karl Ahlenius var ingen banbrytare i sin vetenskap, men en
flitig och hängifven arbetare och framför allt en skicklig, plikttrogen,
för den studerande ungdomen varmt nitälskande lärare. Hans grepp
på ämnet var på en gång centralt och mångsidigt. På grundvalen
af en för alla lika bottenkurs medgaf han i det högre studiet en
stark specialisering enligt den enskildes intresseriktning.
Man kan med fog säga, att han utbildade vårt lands första
verkliga geografer, för hvilka växelverkan mellan olika företeelser,
mellan morfologdska, klimatiska och biologiska faktorer, utgör det
väsentliga i geografien och för hvilka brytningstidens skarpa dualism
ter sig delvis ganska meningslös. Om han genom sin kraftfulla
och målmedvetna lärarverksamhet på ett bestående sätt inriktat
geografistudiet vid det uppsvenska universitetet, så att en
förryckning vare sig i exklusivt naturvetenskaplig eller i ensidigt
humanistisk riktning för framtiden är omöjlig, då skall hans lifsverk förblifva
lefvande i den svenska kulturen.
J. G. Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
