Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om eoliterna, af Knut Kjellmark - Den heliga eken, af Torgny Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 TORGNY SEGERSTEDT.
riter, som hvila på dyrkan af ekträdet som vegetationens och
lifs-kraftens gudom. Så plägade exempelvis vid Dahle i Westphalen
nygifta vallfärda till en gammal ek, gå rundt densamma tre gånger
och skära in Thors hammartecken i dess stam.1 Eken användes vid
vår- och midsommarfester till eldar och majstång, och vegetationens
representant vid pingstfesterna är understundom helt och hållet klädd
i eklöf och ekkvistar.2 Det finns vidare en mängd helgon- och
djäf-vulsekar, och det lar ännu kunna förekomma, att trädet tages till
vittne på en eds eller utsägas sanning vid rättegångar.3
Härmed får man sammanställa hvad som förtäljes om folkens
ekkult i forna dagar. I de kristna missionärernas kamp mot
hedendomen ingick som ett betydelsefullt moment de gamla
helgedomarnas förstörande. Den helige Bonifatius fäller i detta syfte eken vid
Geismar4, och biskop Wigbert låter nedhugga eklunden vid
Merseburg.5
De gamla preussarnas förnämsta kultplatser utgjordes af ekträd.
Den heligaste af dem alla var den ständigt gröna eken vid Romove.6
De öfriga slaviska stammarna tyckas ha delat preussarnas förkärlek
för detta slag af helgedomar.7
Den druidiska prästreligionen i Gallien och Brittannien hvilade
på en likartad ekkult. Eklunder utgjorde dess offerplatser, med
ek-löfskronor bekransade sig druiderna vid offren, och endast den mistel,
som vuxit i ekträdet, räknades för helig, men den var också det
heligaste af allt.8
Samma vördnad har ekträdet åtnjutit hos romarna och grekerna.
Ett af Roms förnämsta Jupiterstempel var exempelvis byggdt på en
plats, som fordom helgats af ett ekträd.9 Romerska legater ingingo
i midten af det femte förkristna århundradet ett fördrag med orden:
»Denna heliga ek höre».10 När Virgilius talar om den skuggiga dal,
1 Grimm, Deutsche Mythologie, sid. 45; Kuhn, Westphal. II, sid. 44.
2 Mannhardt, Wald- und Feldkulte I, sid. 174, 178, 199, 349, 385; Grimm,
Deutsche Mythologie, sid. 36.
3 Wagler, Die Eiche in alter und neuer Zeit II, sid. 49, 56, 59, 67.
4 Vita Sancti Bonifatii VIII.
5 Schwenk, Mythologie VII, sid. 16.
6 Hartknoch, Alt-und neues Preussen I, sid. 5, 3.
7 Leger, La mythologie slave, sid. 58, 62, 74, 75.
8 Lucanus, Pharsalia III, 394 ff.; Plinius, Nat. Hist. XVI, § 95; Maximus
Tyrius, Dissertationes, sid. 38; Wood-Martin, Pagan Ireland, sid. Si f.
9 Wissowa, Religion und Kultus der Römer, sid. 103.
10 Livius III, 25, 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
