Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om eoliterna, af Knut Kjellmark - Den heliga eken, af Torgny Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA EKEN. 345
Men skall ollonens användande till föda förklara ekkultens
uppkomst, så kräfva också dennes vidsträckta utbredningsområde och
stora betydelse, att ollonen vid tiden för denna religionsforms
framträdande i ganska väsentlig mån utgjort människornas näring. Detta
måste å andra sidan ägt rum på en tid, då människorna ännu icke
lärt att lifnära sig af åkerbruk och boskapsskötsel. Det faller af
sig själft, att den gamla dietens öfvergifvande sedan gått långsamt
och steg för steg i den mån boskapsskötseln och sädesodlingen vunnit
terräng. Ännu förtäras ju, som nämndt, i Medelhafsländerna vissa
ollonarter.
Att människorna här i Europa en gång i särskild grad varit
hänvisade till ekens frukter för sitt lifsuppehälle, är en slutsats, som
låter draga sig äfven ur växtvärldens historia. Eken har ju en gång
varit det dominerande trädet i de skogar, som fordom täckte stora
områden af vår världsdel. Kreta var en gång täckt af ekskog1, och
eken är ännu Greklands viktigaste löfträd2. Po-dalen var på
pål-byggnadernas tid bevuxen med ekskog3. Södra och mellersta
Skandinavien har haft sin ekperiod, då detta träd var det skogbildande
och förhärskande4. Detsamma har varit förhållandet med Danmark
och länderna söder om Östersjön5. Denna ekperiod sammanfaller i
norra Europa till stor del med stenålderns kulturskede. Ekperioden
upphörde, då eken undanträngdes af ett annat fruktbärande och
skogbildande träd, boken.
Under denna period måste människorna i väsentlig grad hafva
varit hänvisade till ekens frukter för sitt lifsuppehälle. Att trädet
under denna tid blef föremål för dyrkan, är en lika naturlig
företeelse som uppkomsten af sädesgudomligheter bland åkerbruksidkande
folk. Och på samma sätt som alla sädessträns små gudomsväsen
gå upp i hela åkerns och åkrarnas i en allt omfattande
vegetationsgud, utan att därför denne senare helt absorberar eller undantränger
de förra, så kunde en allomfattande ekgud skapas, utan att detta
uteslöt enskilda träds eller lundars dyrkan.
Det är ett anmärkningsvärdt förhållande, att ekguden öfverallt
sammansmälter med åskguden. Eken är i mytologien åskgudens
heliga träd, vare sig denne kallas Zeus, Jupiter, Donar, Thor eller Per-
1 Cook, Classical review XVII, sid. 404.
2 Neumann und Partsch, Physikalische Geographie von Griechenland, sid. 357, 378^
3 Heibig, anf. arb., sid. 26.
4 Gunnar Andersson, Svenska växtvärldens historia, sid. 45 f.
5 Hoops, anf. arb., sid. 45 f. 50, 52, 63, 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
