Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilimandjaro-expeditionens allmänna gång och resultat, af Yngve Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37° YNGVE SJÖSTEDT.
invånarna i hela Afrika söder om ekvatorn, och stundom, såsom
dualafolket i n. v., äfven utbreder sig något (omkring 5°) norr om
densamma. Men vadschaggafolket är ofta icke af ren bantutyp, utan
som gränsfolk uppblandadt med norrut boende och hit framträngande
hamiter, hvarför de äfven fått namnet bantuhamiter; deras utseende
växlar också i rätt hög grad, beroende på huru mycket af det ena
eller det andra folkets blod de föra i sina ådror.
Omkring en tredjedel anses emellertid äga rätt ren bantutyp,
under det att cle öfriga visa tydliga tecken på släktskap med hamiter,
nämligen de på kringliggande stäpper boende massaierna, med
hvilka de ibland lefva på fredlig fot, ehuru stridigheter emellan dem
ofta varit rådande i synnerhet till följd af massaiernas ständigt lystna
blickar efter vadschaggas hjordar.
Själfva betrakta sig bergets invånare just ej såsom ett enhetligt
folk, och beteckna sig ej med något gemensamt namn, ehuru de genom
senare tiders förbindelser med kustbefolkningen förstå, att
suaheli-namnet vadschagga gäller dem alla. Själfva kalla de sig efter det
landskap, de på berget bebo.
Det kanske mest iögonenfallande draget hos vadschaggafolket
är deras stora opålitlighet, och enhvar, som under vistelsen i dessa
trakter kommer i beroende af deras hjälp, vare sig under marscher
som bärare eller eljest, får snart erfara detta utpräglade
karaktärslyte samt de rnånga svårigheter och obehag det medför. En
uppgjord öfverenskommelse har endast så länge betydelse, som de själfva
finna den lämplig eller man genom ett eller annat medel så har
dem i sin makt, att de ej våga bryta den. Af vikt är att aldrig
låta dem förstå, att de äro oumbärliga, då de strax blifva fräcka,
pockande och låta, och bäst är att så litet som möjligt orda om
eller låta dem inbilla sig vikten af deras egen person utan kort och
bestämdt utdela befallningarna, i allmänhet behandla dem snarare
strängt än för vänligt, men å andra-sidan själf alltid infria gifna
löften.
Misstänksamma mot främlingar närma de sig dessa först med
en viss försiktighet och bakslughet, aldrig öppet och ärligt, och om
äfven närmare bekantskap kommer dem att bortlägga den förra,
bibehålla de dock alltjämt -den djupt i deras natur rotade bakslugheten
och opålitligheten.
En helt annan karaktär ha däremot massaierna, som
vanligen vida mer frankt och öppet komma emot den hvita. Under
första tiden af min vistelse i dessa trakter bodde de ännu på stäp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
