Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilimandjaro-expeditionens allmänna gång och resultat, af Yngve Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KILIMANDJARO-EXPEDITIONENS ALLMÄNNA GÅNG OCH RESULTAT. 371
perna rundtomkring. På grund af sina många boskapsstölder från
vadschaggafolket blefvo de sedan drifna från bergets närhet till andra
sidan Kikolete-floden, och blott de, som voro i de hvitas tjänst, fingo
kvarstanna.
Af särskildt intresse voro de på stäppen mellan Kilimandjaro
och Meru belägna natronsjöarna med deras i flera hänseenden rika
djurlif. Rundtomkring dem utbredde sig grässtäppen med dess
spridda, af gräs öfverväxta, om höstackar påminnande termitkullar,
vattnet var här dåligt och bittert, lutsmakande, särskildt under
torrtiden, då blott de djupare ställena äro vattenförande. De små
sjöarnas yta vimlade af vattenfåglar, allmännast voro sothöns (Fulica
cristatd] och flera änder (Anas erythrorhyncka och hottentotta^
Fu-ligula capensis m. fl.), doppingar (Colymbus fluviatilis], pelikaner,
nilgäss (Chenalopex ogyptiacus), sporrgås (Ple ctr opter u s gambensis],
skarfvar o. s. v. Stränderna voro tillhåll för massor af hägrar, storkar,
snäppor, strandlöpare, vipor, tranor, ibisfåglar, däribland »helig ibis»,
tantalus m. fl. Det dåliga, grumliga vattnet var synnerligen rikt på
Notonecta-l&rvev, mellan bottnens characéer uppehöllo sig dytiscider,
hydrophilider, corixider, naucorider, sländlarver, iglar o. a. vattendjur.
Så bittert och salt vattnet än var, lockade det dock många stäppens
djur att i detsamma släcka sin törst, desto egendomligare som vi
alltid grepos af än mer brännande törst, då vi några gånger försökte
dricka det. Bland strändernas höga gräs eller i de täta vassbankarna
(Scirpus] uppehålla sig gärna antiloper (Cervicapra bokor], schakaler
ströfvade nattetid längs stränderna sökande sitt byte, koantiloper
(Bubalis Cokeî], grantgaseller (Gazella Grantî] och thomsongaseller
(Ga-zella Thomsont] betade på stäppen i deras närhet, under det att
otaliga grodor (Rana mascareniensis och Xenopus lævis] hoppade omkring
i det grunda strandvattnet. Rikast var djurlifvet under torrtiden, då
nordiska flyttfåglar i massor här höllo till och vattenytan var mer
begränsad, hvaremot under regntiden stora sträckor af stäppen lågo
under vatten och vattendjuren därvid voro vidt spridda. Det var
denna tid ofta ej utan risk att vada fram genom de öfversvämmade
områdena. Sålunda befunno vi oss ’ en dag plötsligt omgifna på alla
sidor af så djupt vatten, att vi allvarligen fruktade ej kunna komma
vidare. Hvarthän vi än styrde stegen, blef vattnet allt djupare, hela
timmar sökte vi under fortgående störtregn finna en utväg, men
utan resultat, tills ändtligen en sådan påträffades, hvarvid dock
vattnet nådde nära till axlarna, och öfvergången anträddes med gevären
lyftade på uppsträckta armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
