Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilimandjaro-expeditionens allmänna gång och resultat, af Yngve Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KILIMANDJARO-EXPEDITIONENS ALLMÄNNA GÅNG OCH RESULTAT. 379
stenar och spridda block utbredde sig långsamt stigande så långt
blicken nådde uppåt och åt de sidorna begränsande breda dalsänkorna,
ett sannskyldigt dödens dystra rike. Stegen blifva efter hand allt
mödosammare, andhämtningen svårare, lungorna arbeta allt häftigare, och
hjärtat bultar hårdt. Allt tätare svepa dimmorna fram kring oss,
dalsänkan vid vår sida är som en rykande jättegryta, luften kall
och isande. Min förhoppning att den nu medförde svarte, den
bäste i lägret, skulle uthärda strapatserna, hade redan så snart vi
inkommit bland stenöknar och sandfält börjat gäckas; allt
långsammare blefvo hans steg, allt slappare hans drag; snart började samma
slöhet bemäktiga sig honom, som den jag medförde under mitt första
misslyckade försök att nå snön och för hvars skull jag måst vända.
Stel och apatisk stod han där utan att gå ett steg vidare, utan att
lyssna till vare sig lock eller pock. Men detta var ingalunda ett
enstaka fall; uppkomna i dessa kalla trakter, omgifna af en ödslig, vild,
för dem främmande natur, blifva de svarta helt förvandlade, sjunka
ofta viljelöst tillsammans, menande att de skola dö, och bekymra
sig om intet, stundom blifva de som förryckta. Tiden var redan
ganska framskriden, återvägen till lägret lång, och utsikten att i
förening med de andra nå snön blef för hvarje minut mindre. Ehuru
faran att i dessa öde vidder bland klippor, raviner, sten- och
sandfält, omsvept af framfarande dimmor, ej återfinna vägen icke var
ringa - irrmarschen på Merus högsta delar, som tyvärr kostade ett
människolif, var i lifligt minne -, beslöt jag dock ensam söka nå
snöregionen, geväret lämnades till Sandberg med tillsägelse att
efter en half timme och sedan hvarje kvart lossa ett skott, hvarpå
uppstigningen fortsattes. Öfver ofantliga stenkummel, öfver
grus-och sandfält beströdda med block och stenar gick den mödosamma
färden, hagel och snö började åter fara genom luften, dimmorna
voro iskalla och kölden genomträngande. Med tunga steg hade jag
efter en halftimme just öfverkorsat ett stenbeströdt sandfält, då
plötsligt något hvitt kom mig att hastigt kasta blicken åt sidan, där i en
klyfta den första drifvan mötte ögat. Med ens är all trötthet borta,
hastigt är jag framme, borrar händerna djupt ned i den rätt hårda
snön, formande en boll af den isglittrande massan. En närmare
undersökning visade, att jag var midt inne bland snöfälten, utan att för
dimmorna förut ha sett det, och länge haft »Ratzelgletschern» vid
min sida. Den iskrönta hjässan af Afrikas högsta berg var därmed
uppnådd, genom soliga stäpper, genom blandskog, kulturzon,
regnskog och bergsängar, bärare af den sista mot köld och snö sig sträc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
