Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilimandjaro-expeditionens allmänna gång och resultat, af Yngve Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380 YNGVE SJÖSTEDT.
kande högre vegetationen, följd af en sista, blott lafvar delvis ännu
hysande steril zon, kanske ännu frambringande någon enstaka
tynande grästufva eller ort, hade färden gått, djurlifvet successivt
undersökts och möjligast rika skördar gjorts, till dess bergets is- och
snözon och därmed gränsen för det organiska lifvet uppnåtts.
Djurlifvet bland bergsängarna uppe mot vegetationens gräns var
visserligen långt ifrån rikt men å andra sidan ej så fattigt, som första
anblicken tycktes förespå. Närmare undersökningar gåfvo en hel
del former af stort intresse, än mer förhöjdt af tanken på att nästan
allt, synnerligast beträffande den lägre faunan från dessa alpina
trakter af de svartas världsdel, hittills var okändt. Under stenar sutto
allmänt forficulider i små hålor, tröga af den låga temperaturen,
ofta tillsammans med små, runda, hvita ägg; vidare grönglänsande
carabider, en stor, af kölden stel, knottrig, svart, Adesmia-liknande
heteromer samt en svart, glatt och glänsande carabidliknande
sådan - en Tentyria - med hopväxta skalvingar, röda trombidiider
lyste som små blodkulor på marken, enstaka collemboler och
vinglösa acridiider hoppade på den fuktiga, kalla marken, där en liten
lithobiid, en psocid och phalangid äfven visade sig, på bladen sutto
gula och svarta Växtsteklar, svarta, tunnskaliga snäckor, en blå
coc-cinellid, gröna capsider, eljest allmänna på ÆrzVz;^//#-buskarna,
puppor och larver af en lycænid anträffades, under det att oligochæter
- en förut okänd och just i manuskript beskrifven Polytoreutus-art
- framletades ur den fuktiga jorden. Af den högre faunan var den
ornitologiska bäst representerad med lysande nektarinider (Cinnyris
Johnstoni) och grå grässångare (Cisticola), något påminnande om
en gråsångare. Ofta två à tre tillsammans, slogo de lifligt upp på
buskarnas toppar och yttersta grenar för att åter hastigt försvinna
ned bland de täta buskagen. Muntra och rörliga som de flesta af
sitt släkte, låta de på en gång höra sitt raska läte; det var ett
klingande, drillande och surrande om hvartannat, en uppfriskande liten
konsert i den enformiga, tysta naturen. Äfven den på vandring
stadda stenskvättan (Saxicola oenanthé] visade sig på denna höjd,
där den i sin ljusa dräkt tronade i spetsen af en vid en öppen
plats stående Ericinella-buskz. En annan om denna något
påminnande fågel var Pinarochroa hypospodia, en föga skygg varelse, som
iakttogs helt nära vegetationens yttersta gränser. Högt uppe i
luften öfver berget kretsade den tjocknäbbade korpen, Corvultur
albi-collis, då och då utstötande sitt rätt klingande rop. En falk sköt
fram öfver ängarna, och invid den sterila stenöknen visade sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
