Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilimandjaro-expeditionens allmänna gång och resultat, af Yngve Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KILIMANDJARO-EXPEDITIONENS ALLMÄNNA GÄNG OCH RESULTAT. 381
grönsiskliknande Sermus bland köld och dimmor. Af däggdjur
sågos mest spår af små antiloper (troligen Cephalolophiis spadix],
som tillhöra bergets öfre delar, spillning af gnagare fanns vid
klipphålor och jämväl af stäppens ståtliga elenantilop. Äfven de
värme-älskande reptilierna hade på dessa höjder sina representanter i en
kameleont och en ödla; liksom en del bland dytiscider kringfarande
grodyngel sedermera visade batrachiers (Rana angolensis) närvaro i
bergsängarnas iskalla vatten.
Det var emellertid ej utan orsak lägret blifvit förlagdt just till
den plats, där vi slagit upp våra tillfälliga bopålar. Det var ej blott
de högre, från 3 ooo m. uppåt sig sträckande skoglösa trakterna,
som under denna färd skulle undersökas, utan ej mindre regnskogens
öfre, intill dessa gränsande delar, hvilkas fauna hittills förblifvit mig
obekant, under det att regnskogens lägre, intill kulturzonen
gränsande partier gång efter annan blifvit studerade. Efter en kall och
kuslig natt randas åter en ny dag, ännu i sin gryning klar, utan
täckande moln framför det snöhöljda Kibo. Men redan vid 8-tiden
börja moln uppstiga kring hjässan, utbreda sig alltmer, för att snart
såsom en ogenomtränglig vägg stänga den för våra blickar. Ödsligt,
tyst och dystert är allt kring lägret, molnen hopa sig pä himlen, och
dimmorna börja åter sitt tåg uppför dalgångarna. Snart stå vi
framför regnskogen, men ej ett blad rör sig här, ej ett ljud höres, allt är
förstämdt. Från sina högsta toppar till sina understa grenar stå
träden behängda med grå skägglaf, det är en tafla af nästan
sinnesbeklämmande dysterhet, af ålder och förfall. Som spöken stå de
resliga träden i sin trasiga dräkt, vaktande vid ingången till denna
naturens slumrande borg, under långa stunder åstadkommer ej ett
ljud afbrott i denna ödslighet, det är som en dödens boning.
Insektvärlden var allmännast representerad af mindre fjärilar,
tortricider, pyralider, tineider samt geometrider, vidare af
coccinelli-der, lycider o. s. v. En vacker, i silfver, grönt och brunt prunkande
spindel hade, hvart man såg, spunnit sitt nät, i hvars midt han
tronade. Äfven en Epeira hörde till de vanligaste djur, som här
träffades. På bladen sutto allmänt ett par snäckarter m. m. Men
naturen blef här uppe för hvarje dag allt dystrare, då det led mot
regntiden; ödslig, tyst och orörlig stod regnskogen laf behängd, drypande
af vatten, då vi den 24 bröto upp för att genomtränga skogsbältet,
allt mörkare blef luften, allt våldsammare piskade regnet, insvepande
allt i en nästan ogenomskådlig slöja. Det brusar och susar af de
nedvältrande vattenmassorna, som smattrande slå mot bladverk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
