Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Klarälfven och dess dalgång, af Sten De Geer (Tafla 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KLARÄLFVEN OCH DESS DALGÅNG. 393
ligare. Dess höjd nära uddens sydkant är enligt barometer blott
47 m., men två nivelleringar längre åt norr gåfvo 50.1 m. och 50 m.
Ehuru sålunda det nordliga terrasspartiet tyckes vara något högre
än det, som ligger söder om Kvarnbäcken, så torde de i alla fall
böra uppfattas såsom hörande till samma terrass. Utom denna
förekommer på kartans område äfven en lägre terrass på ungefär 30 m.
höjd. Hit hör i nordost en tämligen smal afsats, som skjuter fram
från den höga terrassens brant. Enligt afvägning var kantens höjd
30.4 m., hvarpå planet sänkte sig inat til 30.1 m. Vid en
sydligare afvägning voro motsvarande tal 29.9 och 28.4. m. Samma
terrass förekommer äfven på västra sidan om dalen, där den bildar
dels en rad ytterst obetydliga, isolerade platårester på
moränsluttningen, dels ett större nästan fristående terrassparti, som skjuter ut
förvånande långt i dalen. Terrassens höjd har bestämts på flera
olika ställen och befunnits vara 28 m., 29, 28.3, 30.2 samt på det
fristående partiet 29.1 m., 28 och 28. Terrassernas sluttningar äro
branta och nå i allmänhet den vanliga rasvinkeln af något öfver 30°.
De äro i likhet med moränområdena och större delen af terrassytorna
bevuxna med barrskog, hvilket bidrager att skärpa kontrasten mot
den jämna dalbottnen, som väsentligen upptages af åker och äng.
Dalbottnens gränslinjer skulle kunna utmärkas genom en
12-eller 11-meterskurva, ty redan i o-meterskurvan följer mindre noga
sluttningarnas fot och bildar dessutom slutna linjer ute i dalen. Norr
om hvarje krökning af älfven gar dock själfva 5-meterskurvan
utefter dalsidan. Detta sammanhänger med den periodiska växlingen
af dalbottnens höjd, som beror därpå, att hvarje udde eller »näs»
är lägst i söder, där ett betydligt område ligger under
5-meterskur-van. De mellersta och norra delarna hålla sig i regeln på en höjd
af mellan 5 och 10 meter, och längst i norr når ett antal
obetydligare områden något litet öfver i o-meterskurvan, hvarpå näset
stupar brant ned till älfven.
Vid normalt vattenstånd ligger älfvens yta på denna sträcka
142 meter öfver hafvet. Denna siffra bör således tilläggas, om man
skall erhålla den absoluta höjden af de afvägda punkterna.
Den på kartan framställda al f kröken upptager egentligen en rätt
betydande del af motsvarande dalbottens areal, vid normalt
vattenstånd omkring en femtedel. Alfvens form visar en för hela dalen
karakteristisk utbildning. Smalast äro de ställen nära dalsidorna,
där omböjningarna ske, och mellan dem sneddar älfven öfver
dalbottnen, täckande ett område af konkav-konvex form med den starkast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
