- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 26 (1906) /
410

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Klarälfven och dess dalgång, af Sten De Geer (Tafla 2)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392 STEN DE GEER.

tas som moränklädda bergsluttningar. Deras lägre delar äro till
stor del dolda under de sandterrasser, som kanta dalens sidor. Detta
gäller i synnerhet östra sidan, där morän i allmänhet är blottad
endast öfver 40-meterskurvan, bildande en stenig skogsmark med
måttlig lutning. Nedåt Kvarnbäcken träder dock ett mindre stycke
af moränsluttningen i dagen, och utefter själfva älfstranden från
Kvarnbäckens mynning och ett par hundra meter mot norr sticker
moränen fram med sina stenar och block vid foten af en hög
sandbrant. På den västra dalsidans moränsluttning äro till och med de
nedersta partierna endast delvis täckta af ofullständiga rester af en
lägre sandterrass. Den steniga marken öfvergår på flera ställen till
vildt urspolade blockmarker, och på ett ställe ligger liksom en gata
af grofva block (0.3-2 m.) uppåt den branta sluttningen, troligen
utmärkande det ställe, där någon istidsälf forsat fram. Den
steniga moränmarken når på flera sträckor ned till den jämna
dalbottnen, hvarvid dess branta lutning tyckes minska. Ute i dalen är det
fasta underlaget fullständigt begrafdt under de sandmassor, som
utgöra den nutida dalfyllningen. Då, såvidt bekant, inga borrningar
ha företagits, känner man ej dennas mäktighet eller med andra ord
djupet ned till dalbäckenets fasta botten. Och med ledning blott af
moränens lutningsförhällanden vid dalens sidor kommer man endast
till rena gissningar. Ett djup af ett hundratal meter kan synas
rimligt, lika väl som ett hälften eller dubbelt så stort. En antydan ger
måhända den längre fram omnämnda Rådasjön, hvars största djup
är 76 meter.

Hvad däremot med säkerhet är kändt om dalens sandfyllnad
är, att den fordom varit ett 4O-tal meter mäktigare än nu. Därom
vittnar den högsta terrassen, hvars jämna yta ännu bibehållit sig på
ett par områden vid dalens östra sida. Terrassens läge på
moränsluttningen åskådliggöres af profilerna A B och C D, och på kartan
framträder terrassytans oregelbundna form. Området söder om
Kvarnbäcken begränsas österut mot den uppdykande moränen af en
någorlunda råk linje, under det att den mot väster belägna kanten är
starkt sönderskuren af flera korta erosionsdalar, som äro nära att
uppdela platån i flera skilda partier. Térrassytans höjd har bestämts
genom tre nivelleringar, som gåfvo värdena 45, 46 och 46.3 m. öfver
älfven, samt genom flera barornetermätningar med samma resultat.
Norr om Kvarnbäckens erosionsdal vidtager åter den jämna platån,
som först bildar en bred udde, på två sidor omgifven af bäcken
och på en af Klarälfven. Längre åt norr breder platån ut sig ytter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1906/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free