Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Klarälfven och dess dalgång, af Sten De Geer (Tafla 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 STEN DE GEER.
kraftigare i vertikal led. Alfkrökarnas djupförhållanden visa en
slående likhet med hvad som meddelats från öfre Älfdalen. I tre
»krökbäcken» uppsöktes maximidjupet, som befanns vara resp. io>
10.5, 8 m. I öfre Älfdalen erhöllos krökdjup på 10 och 8.5 m.
Mellan krökarna mätte djuprännan 40, 3.5 och 4. Motsvarande tal
uppifrån Älfdalen voro 4 och 3.4 m.
Vid Munkfors är dalen blott i km. bred. Älfven bildar där ett
ståtligt vattenfall af 18 m. höjd, i det att den sänker sig från 81
till 63 m. öfver hafvet. Därefter kommer åter en lång sträcka med
ringa lutning. Älfven synes här göra ansatser att utbilda
serpentiner men har för tillfället blott ett buktande lopp. Två djupt
nedskurna och nästan cirkelformigt böjda forna älf bäddar återfinnas
väster om älfven några kilometer nedom Munkfors. De höra till
den äldre typen, men man kan ännu tydligt iakttaga markens
vågformiga älfvallsstruktur på de områden, som de innesluta. Nedanför
Ransäter vidgar sig dalen och är vid Öfre Ullerud 3 km. bred.
Här inrymmer den ett par själfständiga sjöar. Älfven gar nära
bergen i öster men kastar sig tvärt ett par kilometer mot väster och
söker sig sedan en nyckfull väg med sydlig hufvudriktning. Dalen
har nu upphört, och berglandet blir alltmera upplöst. Efter att ha
kastat sig utför den 4 m. höga Dejeforsen flyter älfven ett stycke
mot öster och delar sig därpå i två armar, af hvilka den nordliga,
omgifven af ett lågt deltaland, utfaller i sjön Lusten, för att strax
åter förena sig med den sydliga hufvudarmen. Den sålunda
kringflutna ön mäter 2 kv.-km. och utgöres väsentligen af en jämn
sandplatta, ehuru endast dess nordliga strandparti kan anses som en recent
deltabildning. Den förenade älfven flyter lugnt mot söder, tills den
vid Forshaga bildar ett spetsigt knä mot öster. Omedelbart norr
om detta har en serie älfvallar afdämt ett antal smala laguner,
påminnande om dem i öfre Älfdalen. För sista gången stores
Klarälfvens i regeln lugna lopp af den 5 m. höga afsatsen vid
Forshaga-forsen. Älfven ligger därefter 46 m. öfver hafvet eller endast 2 m.
öfver Vänerns yta, ehuru 30 km. ännu återstå till mynningen i denna
sjö. Något väster om Forshaga kommer älfven ut på Grafvaslätten,
som har en längd af i och en bredd af en half mil. Norrut
förekomma, nedsänkta i slättens sandaflagringar, åtskilliga sjöar, af hvilka
några sakna ytligt aflopp. Söder om Gräfva kyrka framstryka gamla
älfbäddar i tre stora bågar, delvis inuti hvarandra. De äro ganska
flacka och sakna utpräglad erosionsbrant äfven på utsidan. Vid
Skåre kommer älfven in i en trång passage mellan bergkullar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
