Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ju också i hufvudsak kan jämföras med en norrländsk älf, ha gifvit
siffran 7 8 X > och för Luleälf har man fått afrinningen till icke mindre
än 86 %. Den ofvan omnämnda jökeltraktsälfven Rapaätno har likaledes
en mycket hög afrinningsprocent (omkring 80). Alla dessa mätningar
peka i den riktningen, att afrinningen i de norrländska älfvarna skulle
vara abnormt stor. De noggrant studerade floderna i mellersta Europa
ge i allmänhet icke mer än omkring 30 %, och äfven en del
medelsvenska vattendrag (Motalaström, Norrtäljeån, Eskilstunaån) komma ej
upp till fulla 40 X- Vuoksen i Finland, som tyckes böra i mycket
influeras af samma hydrografiska faktorer som Norrlandsälfvama, visar icke
heller närmelsevis så hög afrinningskoefficient som de här först anförda,
ity att den håller sig mellan 44 och 60 %. Redan det anförda ger
anledning till tvifvel, huruvida verkligen afrinningen i våra älfvar kan i
genomsnitt uppgå till så mycket som 73—86 %. Tar man vidare i
betraktande, att de mått man erhållit på afdunstningens storlek tyda på
en betydligt högre afdunstning än respektive 27—14 X» som den
anförda afrinningskoefficienten skulle leda till, så blir tviflet på dennas
riktighet ytterligare styrkt. Afdunstningen från fria vattenytor går under
en normal sommar vid våra breddgrader upp till ungefär 300 mm.,
d. v. s. att från de norrländska sjöarna afdunstar på sommaren intill
hälften och mera af den årsnederbörd, som faller öfver dem. Från
myrmark är afdunstningen minst lika stor, snarare något större, och detta
äfven om myren är relativt torr. På torr sandjord är den åter mindre,
100—240 mm. I öfre Norrland, där myrmark intar en så stor del af
arealen och där torra sandmarker förekomma jämförelsevis uoderordnadt,
ligger helt säkert områdets genomsnittsafdunstning vida närmare de förras
än de senares. Vidare bör tas i betraktande, att hvad som i Norrland
ej upptages af myr eller vatten, utgöres till det mesta af skogsmark, och
att skogen, då den står i sin fulla växtkraft, undandrar marken ännu
mera vatten än hvad som direkt afdunstar. Man har beräknat, att
växtlig löfskog skulle uppsuga ur marken en vattenmängd, som motsvarar
3- à 400 mm. årlig nederbörd. Äfven om nu dessa beräkningar å sin
sida icke kunna gälla såsom särdeles exakta, så synes dock af dem
framgå, att en afrinningskoefficient så stor som 73—86 % måste lida af
något fel i observationer eller kalkyler. Man kan ha fått för stora tal
för vattenmängden eller för små tal för nederbörden, möjligen bådadera.
Det kräfves ytterligare långvariga och sorgfälligt utförda observationer
öfver dessa företeelser, innan koefficienterna kunna anses tillfredsställande
bestämda. Så mycket synes emellertid kunna sägas om detta, att för
skogs- och myrlandets älfvar, hvilkas dräneringsområden ej ha högre
medelnederbörd pr år än 4—500 mm., och där afdunstningen ensamt
under sommarmånaderna, lågt räknadt, uppgår till åtminstone halfva
detta belopp, afrinningen ej kan uppgå till så mycket som 50 % af
nederbörden. De älfvar, som ha sina källområden i de nederbördsrika
högfjällen, böra däremot komma upp till betydligt högre siffra. Äfven
om afdunstningen där går upp till 400 mm. pr år, såsom af en
författare antagits, kan med den där rikligt fallande nederbörden afrinningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
