Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en del älfvar nog nå 70 à 80 %. Såsom längre fram visas, gestaltar
sig fjäll- och skogsälfvamas vattenhushållning äfven i andra afseenden olika.
Om förhållandet mellan de såsom ytvatten och såsom grundvatten
floderna tillförda vattenmängderna kan man göra sig en ungefärlig
föreställning genom jämförelse mellan vinterlågvattenmängden, som
väsentligen är källvatten eller grundvatten, och totala under året framförda
vattenmängden.1 Antages den förra med ungefär samma kvantitet året
om ingå i den senare, så ger sig däraf med huru stor procent den
bidrar till det hela. Så osäkra som siffrorna för afrinningen emellertid
enligt hvad redan blifvit sagdt äro, kan man icke korama längre än till
mycket grofva approximationer. Vinterlågvattenmängden i skogsälfvama
kan i genomsnitt sättas till 2 sekundliter pr. kvadratkilometer, hvilket i
rundt tal motsvarar öo mm. nederbörd pr år. Om älfområdets totala
årsnederbörd är 500 mm. och afrinningen är 40 % däraf, alltså 200 mm.,
så skulle detta betyda, att nära en tredjedel af det vatten, som älfven
afbördar sig, tillföres densamma såsom källor och grundvatten. För
fjäll-älfvarna blir denna portion antagligen mindre. För öfrigt spela
jordlagrens och berggrundens permeabilitet i detta hänseende en viktig roll.
Det finnes trakter, där nära nog allt vatten uppsuges och cirkulerar under
ytan; detta är fallet med de fluvioglaciala åsarna och rullstensfälten och
mångenstädes med älfdalarnas af mo och sand uppbyggda deltaplatåer.
Grundvattencirkulationen i de förras grofva och lätt vattengenorasläppande
material är stundom ganska betydande, såsom framgår af de mäktiga
källsprång, som flerstädes komma fram vid foten af dessa åsar, och af
de bäckar, som uppsugas af dem. Tjärnar, som ligga i åsgrafvar och
åsgropar, ha af denna anledning också ofta intet synligt aflopp.
Om den underjordiska vattencirkulationen i våra älfdalars jordplatåer
vittna de i dem genom underminering och jordflytning bildade ravinerna.
Moränjord och lera äro icke vattenledande; den öfver sådan jord
fallna nederbörden afrinner därför å ytan, och om dessa jordslag
under-lagra vattenförande sand- och mobildningar, är det vid beröringsytan
med dessa, som vattencirkulationen hufvudsakligen äger rum.
I jämförelse med de vattengenomsläppande lösa jordlagren är
berggrunden i allmänhet mycket mindre vattenförande. Äfven i starkt
för-klyftade bergarter är vattentransporten på gtund af den starka friktionen
och de jämförelsevis små tvärsektioner, dessa vattenförande sprickor dock
äga, relativt obetydlig. Endast i kalkstensgrund kan vattnet i någon större
kvantitet komma att ta underjordiskt lopp, därigenom att det upplöser
kalken och’ vidgar passagerna. Det troligen vackraste exemplet i
Norrland på sådana underjordiska strömmar ger den lilla Bjurälfven i
nordligaste Jämtland, som bitvis flyter fram genom grottor och tunnlar i
kalkgrunden. Samma företeelse visa ett par bäckar i Offerdals kalktrakter.
Hornslidor af uroxe i svensk samling. I h. 4 för 1906, sid.
202—209, af Nordiska museets tidskrift Fataburen redogör A. Pira för
1 Detta galler dock endast för sådana älfvar, som icke genomflutit större såsom
uppsamlingsreservoarer verkande sjöar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
