Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faller inom försöksfelens gränser. Emellertid må erinras därom, att
A. Hamberg 1883 påvisat, hurusom vattnet i denna ström (d. v. s.
vatten, som tagits bland drifts) innehöll ett öfverskott af SO,
relativt till klorhalten [A. Hamberg, Hydrografisk-kemiska iakttagelser,
II. Bih. K. V. A. Handl. Bd 10, N:o 13, sid. 13]. Hamberg är
alltså den förste, som på analytisk väg bevisat, att issmältningen
i hafvet har inflytande på vattnets beståndsdelar i öppna hafvet.
Isen bildas visserligen icke alltid i själfva hafsytan, men dock
alltid på ringa djup. Den synes då uppkomma såsom issöija eller
också såsom runda skifvor ur djupet och kallas »bottenis». Sådan
is bildas ofta i våra farvatten, och professor Edlund har samlat en
mängd iakttagelser därom.
Under Vegas förd gjorde Nordenskiöld en intressant iakttagelse
mellan de Nysibiriska öarna och Asiens nordkust. Han fann, att
nybildad is uppträdde i hafsytan vid lugnt och stilla väder, oaktadt vattnet i
ytan var +1° till 4-1°.6 och lufttemperaturen +1°.5 till +1°.8. [A. E.
Nordenskiöld, Vegas förd, I, sid. 404—405.) Det märkvärdiga vid
fenomenet var, att isen kom upp till vattenytan, under det att både
yt-vattnet och luften ofvanför hade högre temperatur än vattnets
fryspunkt. Uti mitt arbete öfver Vegafördens hydrografi har jag
förklarat saken så, att en underström af salt vatten med låg temperatur
inkommit norr ifrån polarhafvet vid hafsbottnen, och att is bildats
vid beröringsytan mellan detta iskalla lager och det öfre, nästan
förska lagret, hvilken is uppstigit till hafsytan. Nansen betviflar
detta, men med orätt, ty samma fenomen är iakttaget vintern 1879
af Gustaf Ekman vid Bohusläns kust, och hans observationer tillåta
oss att följa utvecklingen af isbildningsfenomenet samt beräkna, på
hvilket djup den s. k. bottenisen bildades.
Vintern 1878—1879 var ett s. k. »isår» i Bohusläns skärgård. Vi
äro vana att tala om våra »isfria västkusthamnar», men det finnes
ingen regel utan undantag. Det händer vissa vintrar, att dessa
hamnar och hela hafvet utanför blockeras af drifts, hvilken plötsligt,
utan förebud, på ett gåtfullt sätt stiger upp ur djupet och
sammanpackar sig till en seg och tjock issöija, hvilken af hafsströmmen
föres norr ut. Jag har ej själf sett detta fenomen, hvilket kanske
endast inträffar en gång på 10 eller 12 år, men det är väl bekant
för våra fiskare, hvilka känna den fara, som hotar dem genom
bottenisen. Denna uppträder efter en längre period af kallt och
stilla väder. En fiskare, Olaus i Toftenäs, beskrifver saken så:
»När man fiskar med backor eller sillgarn om vintern i lugnt vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
