Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der, kan det hända, att man får se runda skifvor af is komma upp
ur vattnet omkring båten. Hvaije isskifva är rund som en
tallrik och kommer med fart upp ur djupet på kant. När skifvorna
komma upp i ytan, hvälfvas de om och lägga sig på sidan. Det är
då oftast ingen tid mer att bärga garn och nät, utan det gäller att bärga
lifvet genom att ro i land så fort man hinner.* Istallrikarna komma
nämligen upp i sådan massa ur djupet, att de inom kort omgifva båten
med en ogenomtränglig, seg issörja, som håller båten fast innesluten
men icke är nog bärig att gå i land på. Båten måste då följa med isfältet
dit strömmen sätter. Iskakorna komma från djupet och rycka med
sig upp till ytan nät, backor och hummertinor, som utsatts på flera
famnars djup. Däraf har befolkningen fått den föreställningen, att
isen uppstår vid själfva hafsbottnen. Från fyrarna vid Måseskär och
Vä-derö kan man ibland iakttaga, huru öppna hafvet betäckes af issörja.
Detta sker så fort, att hafvet, från att vara alldeles isfritt, inom mindre
än en timme kan vara isbelagdt milsvidt utåt, så långt man kan se.
Ångare och segelfartyg blockeras af ismassorna. Detta inträffade
just i januari och februari 1879 med ett stort antal fartyg i
Kattegatt, hvaraf några förgingos. Man försökte att anordna
räddnings-expeditioner för att lämna proviant åt fartygen, när de med isen
drefvos nära land, men oftast utan att lyckas. Kanonbåten Gunhild
fick order att gå ut för att bringa hjälp men bröt af sina
propellerblad och måste återvända till Göteborg. Propellern roterade
utan verkan uti issörjan. Att ankra tjänar till intet, emedan
fartyget drifver i sällskap med hela isfältet. Ifall fenicierna i
forntiden under sina färder till norden råkat ut för bottenis, kunde de
verkligen haft någon grund för sin berättelse, att hafvet kan
blifva »segt», så att det hindrar skeppens framfärd.
Vi skola nu följa Gustaf Ekmans undersökningar den
ifrågavarande vintern för att se, huru bottenisen bildas. Vi skola finna,
att det är ett fenomen, som fordrar lång förberedelse i naturen,
ehuru effekten, d. v. s. själfva isbildningen, inträder plötsligt.
Fig. i visar en karta öfver Bohusläns kust från
Göteborgstrakten ända till Kosteröarna utanför Strömstad. Därunder
åter-gifves en längdprofil (fig. 2), angifvande hafvets tillstånd i december
1878. En djupskala i meter finnes vid sektionens vänstra sida.
Bilden angifver mäktigheten af det verkliga hafsvattnet, som har hög
salthalt, 32—34 gr. pr kg., och hög temperatur, som*uppgår ända
till +8° eller +90 på 50 m. djup. Luften är kall och verkar
af-kylande på hafsytan, men hvarje afkyld vattenpartikel sjunker ned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
