Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräcklig för att åstadkomma frysningen af vattnet på det djup,
där gränsen ligger mellan vattenlagren, hvarifrån isen uppstiger till
ytan. Den 26 januari iakttog man från Väderö fyr, huru hafvet
plötsligt betäcktes af uppstigande bottenis ända bort till horisonten.
Isen kom dock icke från bottnen, ty där fanns, såsom man ser af
hg. 5, salt och varmt hafsvatten, utan från gränsen mellan del
fårska ytlagret och det öfverkylda mellanlagret, alltså från ett djup
af omkring 8—10 m.
Därpå följde den redan nämnda isblockaden i Skagerrack och
Kattegatt, hvilken räckte under februari och en del af mars 1879.
Likasom fenomenet erfordrat flera veckor för att utbildas, kräfde
det äfven en viss tid för att upphöra. Detta kan ske af två
anledningar, antingen genom en stark storm, som blandar om vattenlagren till
större djup, eller efter inbrytandet af en mäktig underhafsvåg,
medförande en ansvällning af det varma hafsvattnet, som då intager sin
förra nivå invid kusten samt lyfter upp och skingrar de lätta och
kalla baltiska ytlagren med deras ismassor utåt öppna hafvet, i hvars
varma ytvatten de genast smälta.
Anbud till isår hafva under flera vintrar, äfven under de
senaste åren, visat sig, och möjlighet till isblockad förefinnes hvaije
gång en långvarig köldperiod med högt lufttryck och stilla väder
inträffar under årets första månader. Tecknet därtill är, att
temperaturen vid ett visst djup, t. ex. 5—10 m. under ytan, sjunker
under o° och blir lägre än vattnets temperatur i ytan. Detta
betyder, att där i hafvets djup utbildat sig en köldreservoar i form
af ett stärkt afkyldt vattenlager, hvilket kan upptaga det latenta
värme, som isbildningen i de öfre, färskare vattenlagren utvecklar.
Det är alltså både genom Nordenskiölds iakttagelse under
Vega-expeditionen och genom Gustaf Ekmans undersökning vid
Bohuskusten bevisadt, att isbildning ej nödvändigt är inskränkt till själfva
hafsytan utan kan äga rum äfven på något djup under densamma.
Men å andra sidan framgår det af den beskrifning, som här
lämnats öfver fenomenet, att isen aldrig kommer från hafsbottnen eller
och verka som ett köldmagasin. I de öfre vattenlagren, som hafva mindre salthalt än
24,69 °/m, stanna däremot de afkylda partiklarna i ytan, och afkylningen från atmosfären
kan icke tränga ned igenom hela vattenlagret. I sådana vattenlager måste is bildas vid
ytan. I vattenlagret mellan 22 och 26 °/00 salthalt kan isbildning inträffa på hvilken
nivå som helst af det lager, hvilket träffas af afkylningen (här vid vattenlagrets undre
sida, som är i kontakt med »köldmagasinet*).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
