Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från stora djup. All isbildning försiggår i hafsytan eller på
jämförelsevis ringa djup under densamma, och den afvikelse från det
normala, som isbildningen i hafvet kan förorsaka, nämligen att göra
klorhalten större än vanligt i förhållande till hela saltmängden, kan
alltså icke väntas inträffa annat än hos det öfversta vattenlagret i
arktiska haf. Så är äfven förhållandet i Barents haf, där för stor
klorhalt anträffats blott uti vattnet från ytan till 40 m. djup.
Mellan 40 och 200—300 m. visar vattnet i det närmaste normal
klor-halt Men vid själfva bottnen i hafvet finnes ett vattenlager
af alldeles motsatt sammansättning, nämligen för låg klorhalt och
för hög salthalt. Härmed äro vi inne på den andra sidan af saken,
och det intressanta problemet är nu, huruvida denna brist på klo-
rider och öfverskott på andra salter äfven kan förklaras såsom en
verkan af issmältningen.
Ar det tänkbart, att de djupaste vattenlagren i Barents haf vid
350 m. och vid Nordhafvets botten på 3000—4000 m. djup kunna
röna någon inverkan af hafsisens smältning, hvilken ju måste
försiggå i eller nära hafsytan eftersom isen flyter uti ytan?
För att besvara frågan ber jag att fl fasta uppmärksamheten på
ofvanstående afbildning (fig. 6) af ett experiment, som visar, huru
det går till, då ett stycke is smälter uti hafsvatten.
> . Isen förorsakar en liflig cirkulation i saltvattnet. Strömmarna,
som uppstå, kan man göra synliga genom i vattnet införda
färgmedel. På sådant sätt är den bild framkallad som här återgifves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
