Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet två osvikliga kännetecken, nämligen dels en låg temperatur
jämte åtföljande större täthet och dels en liten men vid noggranna
analyser fullt märkbar afvikelse från den normala sammansättningen
af dess hafssalt, bestående uti abnormt låg klorhalt i förhållande till
den totala salthalten.
Den verkliga hafsisen, som bildats i polarhafvet genom
utfrys-ning vid ytan eller strax under densamma vintertiden, blir icke
liggande såsom ett tunt, fast täcke öfver hafvet. Den brytes
oupphörligt, och isblocken skjutas under hvarandra, hvarigenom de stora
skrufningar och åsar uppstå, hvilka enligt Nansen kunna resa sig
ända till c:a 30 fot öfver ytan i polarbassängen. Dessa »torosser*,
såsom ryssarna benämnt dem, hafva likväl sin största massa under
hafsytan, och just i deras nedersta lager sker afsmältningen
intensivast. Issmältningshärden markeras alltid af den låga temperatur,
som tillhör jämviktspunkten mellan is och saltvatten, och man
finner därför vid alla lödningar uti polarhafvet ett temperaturminimum
på ett visst djup under ytan. Detta minimum markerar den
djupaste nivå, till hvilken den hopskrufvade hafsisen eller isbergen nå.
I polarbassängen ligger den vid omkring 60—80 m., i inre delen
af den ostgrönländska isströmmen vid 50—100 m. (enligt
Ham-berg), i antarktiska ishafvet, där isbergen i medeltal nå ända till
60—70 m. öfver hafvet (enligt Fricker) och 500 m. under hafsytan,
finnes minimet vid omkring 300 m.
Härigenom är iakttagelsen om den låga klorhalten uti
Nord-hafvets kalla bottenvatten förklarad.
Att det ännu kallare botten vattnet uti Barents haf visar samma
egenskaper, leder till en intressant slutsats angående härkomsten af
detta bottenvatten.
Den ryska afdelningen af den internationella hafsundersökningen
hade upptäckt en kall bottenström utefter Nova Zemljas kustbank
af ovanligt salt vatten med en temperatur af ända till —1°,7 och
en salthalt sådan som golfströmsvattnets i Nordhafvet, nämligen öfver
35 %o- Detta är det saltaste och kallaste vatten man känner på
jorden. Man har försökt att mäta dess strömhastighet och riktning,
dock utan att lyckas, och man har olika gissningar om vattnets
härkomst. Västerifrån, d. v. s. från Nordhafvet, kan det ej komma,
ty i Barentshafvets västliga delar har man aldrig påträffat
botten-vatten af så hög salthalt och så låg temperatur. Man har gissat, att det
kunde vara en bottenström, som rinner ut ur Kariska hafvet genom
Ka-riska porten och följer Nova Zemljas västkust nordöfver. Den senaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
