Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp sina vattenmassor till ett berg af kallt bottenvatten. Likheten
mellan situationen i hafvet och den strömbild, som
experimentet ger oss, är fullkomlig ända in i de minsta detaljer. Sålunda
förklaras det märkvärdiga förhållandet, att i jordens varmaste trakter,
i Guineabukten, där hafvet i ytan har ända till 28° temperatur, är
det varma lagret tunnast, enär man redan på 600—800 meters
djup träffar vatten af 40—50 C. Detta förhållande kan endast
härröra från den uppdrift, som issmältningen i polarhafven förorsakar.
Det är icke blott under ekvatorn, man träffar på en sådan
uppdrift af kallt bottenvatten. Vi hafva sett den väldiga vall af kallt
vatten, som reser sig på norra sidan af banken mellan Färöarna och
Island. Om vi nu lägga ett tvärsnitt (fig. 14) mellan Amerika och
Marockos kust, så se vi också här, huru temperaturlinjerna,
»isoter-merna», resa sig upp mot Afrikas och Amerikas kuster. Äfven här
äger alltså rum en uppdrift af oceanens kalla djupvatten, när det
stöter mot kustbankarna. Därför ligger emellan golfströmmens
varma vattenlager och Nordamerikas kust en rand af kallt vatten,
»the cold wall», och likaså på motsatta sidan af oceanen.
Man inser lätt, att det vatten, som afger sitt värme åt isen,
måste själft blifva kallare och tyngre än omgifningen och därför
sjunka ned till hafsbottnen, genombrytande alla mellanliggande
lager, och att sålunda issmältningen i oceanen kan inverka på
vattencirkulationen uti de djupaste nivåerna, dit vindarnas inflytande
aldrig når, på ett sätt, som ingen annan orsak kan verka. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
