Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten, ds = ett element af vägen). Han integrerade längs sidorna
af en sferisk trapez, begränsad af två paralleller, för 78° och 8o°
latitud, och två meridianer, för 120 och 170 ostlig longitud. Han
fann en summa, mycket liten, endast = + 0,00371 i absolut
magnetiskt mått; detta är så litet, att det enda man med säkerhet kan
säga är, att området är för litet för att afgöra frågan, och
observationerna för ofullständiga. Resultatet ger likväl en antydan om
dylika strömmar.
Den som skrifver dessa rader gjorde 1895 för första gången ett
försök i denna väg, rörande södra Sverige, enligt ojämförligt mycket
fullständigare observationer (K. V.-Akad. Handl., Bd. XXVII, N:o
7, 1895). Ofvannämnda summa blef för alla undersökta polygoner
nästan exakt noll; ingenstädes uppgick den till o,0001. Professor
Riicker i England (Terrestrial Magnetism, vol. I, 1896, p. 77),
Tanakadate i Japan (A magnetic survey of Japan, Tökyö 1904)
och andra ha sedan gjort liknande försök, alla med negativt
resultat, för jämförelsevis små områden. Lyckligare var dr. Bauer i
Washington, chefen för Carnegieinstitutets jordmagnetiska
afdel-ning, som undersökte hela jordklotet, på grund af prof. Adolf
Schmidts ytterst omsorgsfulla magnetiska kartor för 1885, och fann på
vissa latituder (mellan 50° och 55° nordlig och sydlig lat.) tydliga
antydningar till uppåtgående strömmar, det vill säga från jorden till
atmosfären, och nedåtgående på 20° à 25° nordlig och sydlig
latitud (Terrestrial Magnetism, Vol. II, 1897, p. 11). Denna viktiga
fråga är emellertid ännu icke fullt -afgjord, men man väntar snart
definitiva resultat, sedan det internationellt beslutats att göra en
ytterst noggrann mätning rundt om jorden, längs en parallell af 50
à 6o° nordlig latitud.
Hufvudresultatet af dr. Solanders mätningar är kännedomen af
jord magnetismens element på Spetsbergen 1899 på 22 punkter,
mellan 76° 55’ och 790 58’ latitud, samt io° 53’ och i8°8’ ostlig
longitud. Tillsammans med nära samtidiga iakttagelser under den
förberedande gradmätningsexpeditionen 1898, under Nathorsts
expedition till Spetsbergen och Kung Karls land samma år och af den
ryska gradmätningsexpeditionen 1899—1900 lämna de material till
ganska noggranna magnetiska kartor öfver Spetsbergen och Kung
Karls land för tiden omkring det nya seklets början.1
1 Vi angifva här hvarest de kompletterande observationerna äro att finna:
Travaux de V expedition su/doise au Spitzberg en t8ç8 pour la mesure et un are
du méridien. Par V. Carlheim-Gyllensköld. N:o 3. Determination des e’lements tnag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
