Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsmuren vidare framåt. Och därmed trampade jag sultanens af
Marocko mark och befann mig midt i ett medeltida lif.
Följande dagar ägnades åt att göra bekantskap med staden,
som är typisk för de marockanska kustorterna. Den består af tätt
sammangyttrade hus, mellan hvilka slingrar sig ett virrvarr af
krokiga gator utan namn. Husen äro i—2 våningar höga och af det
vanliga österländska byggnadssättet. Yttermurarna sakna fönster
samt äro nakna och fula. På sin höjd finnes ett litet utbygge en
trappa upp, från hvars små, gallerförsedda fönster kvinnorna kunna,
iakttaga gatuvimlet. Portarna äro små, järnbeslagna och starka
samt taket platt och omgifvet af en balustrad. En inre ljusgård,
ett slags atrium, utgör husets kärna och är här och där utvidgad
till en trädgård. Från den inre gården leda dörrar till de rundt
om densamma liggande rummen. Smutsen och stundom äfven
stanken äro obeskrifliga på gatorna, hvilka utgöra
bekvämlighets-ställen för en mängd folk, och dit ej blott sopor utan ock all slags
orenlighet utkastas. Man gör sig genast frågan, hur det kan vara
möjligt, att icke epidemier ständigt rasa härstädes. De spanska
läkarna svara härpå, att sol och hafsvind lyckligtvis förtorka och sprida
bakterierna. Här och där äro europeiska kvarter insprängda i de
arabiska enformiga och grågula stenmassorna. Utanför den med
höga medeltida murar omgärdade staden ligga förtjusande
europeiska villor i palmskogar, rosensnår och akacialundar.
Den folkmassa, som larmar på gatorna, omfattar alla de
marockanska människotyperna. Månghundraårig beblandning har
visserligen utplånat de skarpaste rasmärkena dem emellan, men än i
dag äro de tre hvita afrikanska folkgrenarna; berber, araber och
mohrer, tämligen lätta att urskilja, och med de europeiska —
judar och romaner — låta sig ingendera förväxla. Berberna, som
räkna omkring 5Y2 millioner själar, bebo omkring 4/* sultanatet,
nämligen dess högländta norra och östra delar. De äro långa,
smärta och välväxta, i allmänhet af s. k. långskallig typ. Den
smala, ofta fina ansiktsbildningen, den vanligen böjda näsan och de
markerade anletsdragen göra berberna till ett ganska vackert folk.
De s. k. rifFerna, hvilka bebo kuststräckan mellan Tanger och
Algeriet, hafva dock mera oregelbundna drag, uppblandade som de
blifvit genom vågor från folkvandringarna. Berbern är företrädesvis
bergsbo och åkerbrukare samt kraftig och arbetsam; han liknar
sålunda starkt Algeriets kabyl.
Araberna beräknas till 1 million. De bebo företrädesvis de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
