Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora slätterna och idka mestadels boskapsskötsel. I vissa trakter
hafva de bibehållit sitt nomadlif, särskildt söder ut i provinsen
Ta-filet Här återfinna vi sålunda Algeriets beduiner, och benämnas
dessa stammar i dagligt tal så äfven i Marocko. Den starka
uppblandningen med berber har i mycket kommit den från österlandet
kända arabiska typen att modifieras. Till språket skilja sig dock
de två folkstammarna alltjämt. Araberna hafva bibehållit sitt vid
invandringen medförda språk, under det att den i landet äldre
invånaren, berbern, talar berbiska, som dock alltmer förlorar terräng.
I skrift användes blott arabiskan, som för öfrigt äfven är det
officiella, af sultanen och alla ämbetsmännen använda språket. Den
arabiska munart, som är gängse, är för öfrigt densamma som i
Algeriet och Tunis.
Hvad mohrerna beträffar, finnas omkring i 200 000 sådana.
De utgöras af den från Spanien fördrifna, med romanskt blod icke
obetydligt omsatta arabiska befolkningen. De bebo städerna, äro
stillsamma, intelligenta och bilda ett slags borgerligt element, som
rekryterar icke blott köpmannaklassen utan äfven de högre
ämbetsmännen. Större delen af centralstyrelsens medlemmar äro mohrer,
liksom sultanen själf. I följd af innearbete och stillasittande hafva
de i allmänhet en något fetlagd kroppsbyggnad och blek hy. Ofta
är deras ansiktsläggning bredare och dragen något gröfre, mera
judiska än arabens och berberns.
Marocko hyser minst 200 000 judar. De tillhöra tvenne
grupper, sådana som bebott landet före förstöringen af Jerusalems
tempel, och sådana som sedermera dit fördrifvits, företrädesvis från
Spanien. De förras språk är arabiskan, och benämna de sina yngre
trosförvanter »invandrare». Dessa senare tala sinsemellan i regeln
spanska och undantagsvis franska. Nästan alla judar bebo städerna,
’där åt dem anvisats ett särskildt kvarter, mhellan, och där de
såsom köpmän eller handtverkare föra ett idogt lif. De äro mycket
förtryckta, och att aflifva en jude är flerstädes i Marocko icke
liktydigt med mord.
Européerna uppgå till omkring 15000 och negrerna till minst
200000, af hvilka senare större delen införts såsom slafvar.
Slaf-veriet är för öfrigt alltjämt lagligt. I städerna i det inre förekomma
alltjämt slafmarknader. En ung negress kostar där ofta ända till 500
francs, en äldre går under klubban för 20 och än mindre. Hvita
slafvar finnas icke efter sjöröfveriets undertryckande, och barn födda
af svart slafvinna äro fria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
