Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bredd. Medellängden för männen befanns vara 169,45 cm., för
kvinnorna 159,22 cm.; skillnaden mellan dem var alltså 10,23 cm. Såväl
hos män som hos kvinnor visade sig hufvudet jämförelsevis mindre hos långa
individer än hos korta; detta förhållande förklarar till en del den stora
skillnad i hufvudets storlek, som iakttagits hos män och kvinnor af samma
längd. Resultaten af undersökningen kunna sammanfattas så, att den
medellånge mannen har ett jämförelsevis mindre hufvud än den
medellånga kvinnan, hvilket antagligen beror af allmänna proportionslagar, så
att den medellånge mannen äfven torde hafva mindre fötter än den
medellånga kvinnan. Könsskillnaden befanns större för längd- än för breddmåtten ;
kvinnans hufvud är därför jämförelsevis bredare än mannens :
medel-bredd-index var hos mannen 80,5, hos kvinnan 81,3. Hufvudets breddindex minskas
således i medeltal proportionellt med kroppslängden. Enär hufvudets storlek
är beroende af allmänna proportionslagar, är det omöjligt att med ja eller
nej besvara frågan, om kvinnans hufvud är större än mannens.
Den tredje och sista afhandlingen i dessa »Meddelelser» är författad
af dessas redaktör fil. dr H. P. Steensby. Efter en kortfattad kritisk
framställning af den antropologiska forskningens historia med hänsyn till
Europas och särskildt Nordeuropas folk, hvari han — något som i
utlandet i senare tider icke ofta sker — rättvisligen framhåller, att det var
den svenske anatomen Anders Retzius, som var banbrytaren till den
nyare antropologiska forskningen på detta område, i det denne visade,
att äfven Europas folk bestå af olika element och själfva utgöra
blandningar af sådana, »Blandings-Antropologien*, öfvergår han till en kort
redogörelse för hvad som i senare tider särskildt i Norden, i Sverige,
Norge och Danmark, gjorts för att närmare utreda rasförhållandena och
rasblandningen.
Därefter ger dr Steensby en kortfattad framställning af de resultat,
till hvilka han själf hittills kommit vid sina undersökningar öfver Danmarks
nuvarande befolknings antropologi. Han hade först på Anholt i Kattegatt,
en ö, där befolkningen kan uppfattas såsom så oblandad som möjligt i
Skandinavien, iakttagit, att bland de till några hundratal (1906 funnos
på ön 238 män och 104 kvinnor) uppgående invånarna, af hvilka i allt
inemot 150 individer äro af gammal Anholt ätt, fanns en egendomlig
rastyp, som han benämner Anholt-typen. Den utmärker sig genom en
ansenlig kroppslängd ; till brakycefali sig närmande mesocefali, med
tillbakalutad panna; »cirkulär afgränsning» af hjärnskålen; lång, smal, böjd näsa;
ovanligt mörkt (mörkblondt eller svart) hår och skägg, hvilket senare är
kraftigt utveckladt och ofta mörkare än håret; blåa, gråa eller bruna
Ögon.
Förf. återfann sedan denna sin Anholt-typ flerstädes i Danmark. Han
jämför den med den af Virchow från Danmarks stenåldersgrafvar
(gång-grifterna) närmare beskrifna s. k. Borre by-typen och äfven med det bekanta
Neanderthalkraniets typ. Ja, han är böjd för att uppfatta sin Anholt-typ
såsom »neanderthaloid», hvilken typ han alltså anser finnas kvar ännu
i den lefvande befolkningen och ingalunda vara utdöd. Ett sådant
fort-lefvande af ättlingar af Neanderthalrasen har af framstående antropologer
redan förut urgerats. Men sedan G. Schwalbe genom sin förnyade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
